En hel del har hänt sedan sist.

Numera är jag förskollärarstudent. Jag trivs bra på utbildningen och jag är nöjd med de studieresultat jag uppnår! Programmet läser jag på distans och jag har precis avslutad min första verksamhetsförlagda utbildning. Allt känns jättebra!

I och med starten av utbildningen slutade jag på mitt gamla jobb, jag kände att det tog för mycket tid till något som inte skulle hjälpa mig vidare till det jag kommer göra i framtiden. Därför sökte jag ett nytt jobb som jag fick. Så nu jobbar jag som vikarie på olika förskolor när skolan tilåter det. Lite extra pengar kan behövas - man är ju inte direkt rik som student menar jag!

Sixten har börjat på förskolan, och han trivs verkligen jättebra där! Så himla skönt.
Han är nu snart 1 ½ år och har blivit en väldigt pratsam liten kille. Det kommer nya ord hela tiden och han förvånar oss varje dag med att göra något vi inte sett honom göra tidigare. Han klättrar på allt och ögonen lyser av bus. Han är väl medveten om när han gör bus, vilket förståss gör det hela extra roligt tycker han. Han kan skoja med oss medvetet också, så himla finurlig är han.
Häromkvällen gick Jonas in till honom för att se varför han aldrig somnade. Det luktade lite misstänkt i sovrummet...

Jonas: Sixten, har du bajsat?

Sixten: Jaaa

Jonas tittar i blöjan.

Sixten: *skrattar*

Jonas: Du bara lurar mig du Sixten.

Sixten: *skrattar*

Haha lilla goa unge! Våran lilla buse ♥

Igår ritade Sixten på ett papper, när han ritat klart sa han pappa. Sen ritade han några streck till och sa mamma. Han ritade alltså oss helt på eget initiativ. Dessutom kissade han på pottan första gången igår, behöver jag säga att vi blev stolta?! Och han med för den delen, klappade händerna och blev alldeles till sig!

Nog "skrytet" om Sixten.

Anledningen till att jag kom på att jag skulle blogga idag var egentligen något helt annat.
Mitt nya liv. Eller vägen mot det i alla fall...

Behöver ytterligare motivation, så tänkte att om jag skriver ner mina framgångar här i bloggen kanske det känns roligare.

Jag och Jonas äter båda två efter 5:2-dieten. Vi har hållt på i ca fem veckor. För Jonas har det gett riktigt bra reslutat, men för min del går det lite mer trögt. Vågen går inte neråt så mycket som jag hade hoppats på. Jag skyller lite på praktikperioden då det var svårt att hålla dieten de veckorna eftersom jag där äter tillsammans med barnen. Men nu när den är slut tar jag nya tag!

Jag har börjat träna igen, riktigt kul! Dessutom har jag några utmaningar tillsammans med två kompisar. Den ena, eller det är väl egentligen två, är SquatChallenge och den andra är PlankanChallenge. Hittills går det bra och jag märker att jag orkar mer och mer för varje dag. Den andra utmaningen handlar om synd och träning. Med synd menas att vi får ha en dag i veckan då vi syndar, och vi måste träna minst två pass per vecka. Kom på nu att vi inte sagt vad som händer om vi inte följer det, eller vad som händer om vi klarar vårt mål... Vi måste hitta en bra morot tills målet är uppnått tror jag! Och en hård piska...

Jag har ett viktmål jag vill uppnå, det handlar om att jag vill gå ner 12 kg. Det är inte omöjligt, men känns långt borta. Får helt enkelt ta ett kg i taget...

Nu kör vi!

Äntligen, efter ett år av slit, har en diskmaskin flyttat in i vårt hem. Det känns så himla skönt!
Har tjatat om det både på instagram och Facebook, men alltså förstår ni hur skönt jag tycker att det är?!

Innan har diskberget snabbt vuxit till (det är inte klokt hur mycket disk tre personer snabbt får till!) och så fort man tittat in i köket så mår man dåligt för det ser så himla stökigt ut. Spelar liksom ingen roll om resten är städat. Ser man den där förbannade disken så känns det ostädat ändå! Nu kan vi ju gömma disken i maskinen liksom :)

Jag kan erkänna att jag inte varit den mest flitiga att diska, oftast Jonas som står för den biten. Men jag fick ju ändå se disken och få dåligt samvete att jag inte gjorde något åt den.

En diskmaskin på extrapris kändes som väl investerade pengar i vår familj!

Innan maskinen kom på plats tyckte Sixten att hålet som blev efter skåpet var en rolig "koja" :)

Ja, det är som vanligt det här. Ett blogginlägg här och där med långa mellanrum.

Det är som att lusten och tiden för att blogga går i perioder, just nu kände jag för att skriva lite.

Det var ju faktiskt två månader (!) sen sist...

Våran lilla bebis är inte så liten längre. Oj oj oj vad mycket det händer i utvecklingen nu!

Bara nu den senaste veckan har Sixten

• Lärt sig klappa händerna - klappar så fort man pratar om att klappa, sjunger klappa händerna osv
• Lärt sig att "ploppa" med fingret i munnen, fast det låter inget men han stoppar in fingret och drar fort ut det igen liksom
• Lärt sig High five -  håller upp ena handen och väntar på att man ska high fivea med honom
• Gått ca 6 steg utan stöd

Fattar ni, min lilla bebis GICK själv! Flera steg dessutom. Dock var han nog inte medveten om vad han gjorde, men ändå. Han gick!

Han är väldigt stadig, står själv långa stunder. Kan stå och klappa händerna samtidigt. Parerar rätt bra om det blir vingligt. Men han har tyvärr inte riktigt fattat det där med att sätta sig ner på rumpan när man inte orkar mer.

Om han står och håller i sig i t ex vardagsrumsbordet bara släpper han och ramlar rakt bakåt eller åt sidan. Så det gäller att man är med! Han reser sig ju upp hela tiden nu. Sitta still på golvet och leka, vad är det? Leksakerna är för tillfället helt ointressanta. Bara bollar i leksaksväg som är kul i stort sett...

Han har lärt sig att krypa också, oftast med det ena benet böjt framför det andra. Han hoppar liksom fram med benen eller hur man ska säga. Han kan krypa riktigt också, men då tycker han det går för sakta...

Förut har jag aldrig känt behov av att använda sån där "dregglis" på Sixten. Men nu har han kommit på att man kan göra bubblor med munnen. Ofta sitter han på golvet, lutar sig fram och "bubblar" Ser ut som han försöker titta på bubblorna han gör liksom, ser så himla kul ut! Och så tycker han det är jätteroligt när det hamnar dreggel på golvet som han kan sulla med.

Han har nu 6 st tänder som han gillar att bitas med. När han reser sig upp mot ens ben är det bäst att passa knäskålarna, dom sticker ju ut så inbjudande...

Sixten är en himla go kille men ibland med ett jäkla humör. Får han inte som han vill så blir han jättearg och skriker. Slänger sig bakåt och grinar. Det gäller att hålla i hårt när han slänger sig sådär, ibland måste man till och med lägga ner honom för att man inte klarar att hålla honom.

Men sen är han lika glad igen. Våran glada och söta lilla kille!

Liten "påskgubbe" med prickar på kinderna. Inte så lätt att måla prickar på en som ruskar på huvudet och försöker se pennan hela tiden ;)

Spännande med tvättmaskin!

Nej, han har inte haft ihjäl någon! Bara ätit hallon själv med händerna...

Missnöjd men finklädd liten kille

Sovfrilla ♥

Älskade lilla vän ♥

Sju månader har gått sedan den finaste av alla kom till oss. SJU månader!
Det är ju inte riktigt klokt vad fort riden går. Nu är Sixten närmare ett år än nyfödd. Våran lilla snutte!

Satt tillsammans med Sara och kollade lite i förlossningsjournalen och journalen från Mvc.
Sara är gravid i vecka 34, och alltså strax på väg att gå igenom en förlossning till (hon har en son sedan tidigare också). Vi satt och pratade hur vi upplevt förlossningarna och hur det har varit sen.
Fick känna några sparkar och lite stök från bebisen också. Så häftigt! Saknar magen med Sixten när jag ser henne. Det är ju en sådan härlig och häftig känsla att ha en livlig liten krabat i sin mage!
Men nu är ju den livliga krabaten här hos oss istället, det är ju ändå bättre :)

Sixten är en väldigt lättsam pojke på många sätt och vis. Men när det kommer till det där med sömn är det lite annat.
På dagarna går det oftast jättebra att få honom att somna, i vagnen. Inne eller ute spelar ingen roll, bara vagnen gungar somnar han efter ett tag.
Han har rätt så fasta sovtider under dagarna tycker jag.
Men det är när det kommer till nätterna som "problemen" börjar...

Sixtens sömn ser ut ungefär såhär:
- Vaknar vid 9:30
- Sover middag ca 12-14
- Sover middag igen ca 17-18
- Lägger sig för natten vid 21-22

Det här är alltså hur det oftast är. Ibland blir middagslurarna kortare, men då brukar det bli fler istället, kanske att han sover en sväng vid 15 om första sovningen blev kort och så sover han kanske en liten lur senare beroende på hur länge han sover andra gången. Ja, ni fattar.
Det här är alltså ungefär. Ibland somnar han inte förän 23 heller, men lägga honom före 21 går inte...

Men nu var det ju inte sovningen på dagarna som var det problematiska...

När jag skriver att han lägger sig för natten innebär inte det att han sover till morgonen precis...
Efter vi har lagt honom vaknar han ungefär en gång i timmen tills vi går och lägger oss.
Vi har blivit riktiga nattugglor så de brukar bli efter 00 iaf.
För att få honom att somna om innan vi lägger oss är det att gunga i vagnen eller amma som har gällt. Då sover han vidare en stund till. Nu några kvällar har det blivit att vi vaggat honom till sömns igen i famnen.

Tillslut brukar jag gå och lägga mig med honom när han vaknar. Han ammar och sover kanske en och en halv timme. Sen vill han amma igen. Inte för att han är hungrig utan för trygghet (antar jag).
Somnar om och sover om vi har tur kanske fyra timmar. Vaknar sen med ca en och en halv timmes mellanrum framåt morgonen. Har vi otur vaknar han ungefär en gång i timmen hela natten.

Vet inte hur många gånger jag har googlat om bebisars sömn vid olika åldrar. Har pratat med Bvc.
Tydligen är det jättevanligt att det är såhär vid den ålder Sixten är i.
Men det mest jobbiga är att han är så beroende av tutten för att somna om på natten. Det är det jag vill försöka vänja honom av med, men vet inte hur jag ska göra!
Han vill ju inte ha napp, så det går inte. Har fått tips om att ge vatten, men jag tror ju snarare det är närheten och inte mjölken han vill åt. Han äter ju inte direkt utan snuttar bara...

Har tänkt att börja med att försöka trappa ner amningen på natten, så att t ex mellan 00 och 05 får han inte äta. Börja så och sen utöka timmarna.
Men på natten är man ju själv så trött så man gör ju lättast det man vet funkar och vill inte bråka så mycket. Så det krävs nog att man är beredd på "striden".

Vet att det är jag som är boven i dramat från början. Det är ju jag som gett honom tutten för att han ska somna och för att trösta. Så jag har ju lärt honom att be om tutten eller vad man ska säga. För honom är det trygghet.

Med det här inlägget menar jag inte att klaga. Jag konstaterar bara hur det är och önskar att vi kan få en ändring till det bättre på något vis.
Så alla får sova gott och vila på nätterna :)

Ja, nu har vi kommit till en punkt då vi känner att vi måste försöka få ordning på lillknattens rum.

Mest för att ha någonstans att förvara alla hans saker, han kommer fortsätta sova inne hos oss ett tag till tror jag.

Imorgon ska jag iväg och kolla på en spjälsäng.

Sixten sover ju mellan oss som det är nu,men nu ska vi försöka vänja honom att sova i egen säng.

Han rör sig så mycket på nätterna och blir så himla varm. Känns som han skulle sova bättre i en egen säng bara han vänjer sig?

Känns inte bra att låta honom sova i eget rum än, därför får spjälsängen stå inne hos oss så länge.

 En sådan här (begagnad) spjälsäng är det vi ska kolla på. Hensvik från IKEA. 

Vi köpte ju ett kombinerat skötbord/hylla/byrå innan Sixten föddes, som vi fram tills nu haft i badrummet och använt som skötbord. Men nu verkar Sixten inte riktigt gilla att ligga på det. Hans överkropp hamnar liksom under ett hyllplan, och det är inte jättelångt upp till hyllplanet så antagligen känns det lite för nära. Vissa gånger går det iofs bra att lägga honom där, så det kanske inte alls är själva skötbordet det beror på. Aja, skit samma :)

Det skötbordet ska vi nu göra om lite och använda som byrå i Sixtens rum.

Jag ska slipa det, köpa vit färg och måla om det (just nu är det någon sorts brun färg på det, med massa hack och så i sedan den förra ägaren). Har dessutom sett superfina knoppar med ugglor på som jag tänkte köpa och byta ut originalknopparna på lådorna. Tror det kommer bli jättefint!

Och eftersom jag målar det vitt kommer det passa bra tillsammans med den vita spjälsängen som jag (förhoppningsvis) ska köpa imorgon.

Nu har vi köpt ett annat skötbord, hade sådan tur att Carro hade ett som bara stog och samlade damm så då köpte vi det!

Så idag har vi plockat av det gamla skötbordet, burit in det till Sixtens rum för målning, och gjort iordning det "nya" skötbordet. Sixten var jätteglad när han låg på det, och man fick mycket bättre ögonkontakt och så med honom på det. Så jag är nöjd! :) Enda problemet är att skötbädden tar upp hela övre planet av skötbordet, så blöjor och våtservetter hamnade inte lika tillgängligt som förr. Nu måste man böja sig ner till det undre planet för att ta det, vilket iofs inte är särskilt jobbigt egentligen. En vanesak bara :)

Skulle jättegärna vilja tapetsera om i rummet också, väggen är full med både överspacklade och öppna hål och tapeten är fult brun/beige med något mönster i annan brun färg. Usch!

Problemet är bara att vi förmodligen (ska kolla upp det) inte har några pengar i renoveringsfonden. Känns ju inte så kul att kosta på renovering själv i en hyresrätt... Men det kan hända att vi gör det i alla fall, det skulle ju bli så mycket finare! Vi kanske faktiskt bor kvar här ett tag också. Kanske inte blir så dyrt heller, för rummet är inte så stort så det borde ju inte gå åt så många rullar tapet där inne? Dessutom kan båda våra pappor tapetsera rätt bra så dom kan ju kanske lära mig och Jonas genom att vi får vara med när någon av dom tapetserar rummet ;)

Vi får se hur det blir!

Har suttit och kikat lite på IKEA:s hemsida idag också för att se vad dom har för förvarings- och barnmöbler. Hittade lite som verkade intressant.

Bland annat detta tror jag skulle passa bra där!

Uppdaterar om projektets utveckling eftersom :)

Tråkigt!

Det är ju nu jag borde blogga som mest, nu när jag har en liten kille här hemma som gör framsteg hela tiden som man vill föreviga.

Vi har nu en liten kille som är mer nöjd att leka själv. Sitta på filten och greja eller springa runt i gåstolen. Hej vad det går!

Och med tanke på att han numera är nöjdare med att klara sig själv finns lite mer tid till annat.

T ex blogga...

Under Sixtens 6 månader (nästan 7) är det inte många timmar jag inte har varit vid hans sida.

Men nu äter han mer vanlig mat och ammar därför inte lika mycket. Så nu känns det bättre att lämna honom med Jonas eller t ex mamma lite längre stunder än bara för att gå ner på affären.

Självklart längtar jag efter honom när jag inte är hemma (längtar ju till och med efter honom när han sover middag ibland!), men jag behöver lite tid själv ibland också.

Dessutom är det ju bra för både Sixten och Jonas att vara lite själva :)

Så nu alldeles strax ska jag åka iväg med Carro och prova på Zumba för första gången. Det ska bli en spännande upplevelse med tanke på att jag inte har tränat på välidigt länge!

Första helgen i februari ska jag också iväg på grejer. Iggesundsrevyn på fredagen tillsammans med mamma, pappa, mormor och moster m. familj. Det blir kul! 

På lördagen är det en grej med jobbet som jag tänker vara med på. Vissa personer ska bli extra roligt att träffa. Har ju inte jobbat sedan i maj, så det var ju ett tag sen! Visst har jag sprungit på vissa när jag varit där och ätit, men det blir ju inte riktigt att man hinner prata då.

Nej, wish me luck! Dags att göra sig klar för att skaka lite ruuuumpa!

♥

Sixten har varit förkyld i ungefär en vecka nu, har varit jättesnorig och hostat tills han nästan kräkts.

En kväll här i veckan gav jag honom mat, som alltid innan han somnar.

Han ligger bredvid mig och ammar.

Jag tittar bort någon sekund och plötsligt hör jag hur det liksom gurglar till och låter jättehemskt!

Tittar på honom och ser att han kräks.

Eftersom han ligger på rygg och tittar rakt upp (han hade inte huvudet på sned) så kommer det inte ut riktigt utan det blir som en liten fontän ungefär...

Jag rycker upp honom och allting flyger rakt ut över hela mig och mitt täcke i raketfart.

Nu blev det ju inte så farligt, det var ju bara en kräk liksom som förmodligen blev pga att han var så täppt och slemmig och att maten kom så fort.

Men man hann tänka många tankar på några få sekunder.

Man såg liksom paniken i Sixtens ögon.

Såfort han, och kräket, kommit upp flinade han och var hur glad som helst.

Jag däremot skakade som ett asplöv och tänkte mycket på att om jag reagerade så av det där "lilla", hur skulle jag då reagera om något värre hände?

Vill inte att något ska hända det finaste jag har ♥

Ett något suddigt litet smakprov från dopet, som jag tänkte berätta om en annan dag...