Jag har ett block där jag skriver lite om min graviditet med jämna mellanrum, för att inte glömma bort allt.

För ungefär tre veckor sedan skrev jag i den att nu känner jag mig verkligen gravid. Att det började bli tungt och att jag hade svårt att böja mig.

Haha, tillåt mig att skratta.

Det är ingenting mot för hur det känns nu.

Kroppen är så tung och otymplig att jag nu allvarligt börjar fundera hur det kommer vara när det har gått tre veckor från nu, med tanke på hur jag kände för tre veckor sen...

Om tre veckor är jag inne i vecka 40, då är jag fullgången. Helt sjukt!

Jag tycker verkligen det är helmysigt att känna bebisen i magen. Att veta att där inne ligger vår skatt, växer och gör sig klar för att komma ut.

Men alla krämpor som börjar komma nu gör att jag väldigt gärna vill ha bebisen på utsidan nu. Kunna mysa så istället.

Har samlat på mig rätt mycket vätska i både händer och fötter. Förlovningsringen får jag nu ha i en kedja runt halsen och jag har inte längre några synliga fotknölar. Har fått något tok i höften också (något som hamnat i kläm kanske?), det hugger till ibland så jag inte kan gå. Halsbrännan är inte att leka med. Så fort jag gör något blir magen hård.

Jag tycker att jag själv är hemsk som gnäller så mycket, jag är ju med om något som är bland det finaste man kan vara med om. Och som sagt älskar jag det. Men nu börjar jag känna mig klar liksom. Nu är jag redo för nästa bit.

Var till Bm idag och hon frågade hur jag kände mig och jag sa lite hur det var och då sa hon:

 "Ja men vad bra, då har vi nått målet alltså". Tydligen kände de flesta som mig när de kommit till den vecka jag är i nu. Och det är ju säkert någon mening med det. Att man ska känna sig nöjd och klar.

Gick in i vecka 37 i onsdags, så bebisen är ju alldeles snart klar.

Här hemma är vi också klara. Det enda som är kvar nu är att tvätta några enstaka plagg som inte hann gå med i tvätten idag. Annars är allt till bebisen tvättat, ligger i lådor (förutom en hel IKEA-kasse med sängkläder som jag tänkte stryka innan jag lägger in i lådor. Får väl se hur det blir med det...) och vagga+vagn är bäddad.

Vi är redo nu bebis, när är du? ♥

  Vecka 37 (36+0)

♥

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

En hel del har hänt sedan sist.   Numera är jag förskollärarstudent. Jag trivs bra på utbildningen och jag är nöjd med de studieresultat jag uppnår! Programmet läser jag på distans och jag har precis avslutad min första verksamhetsförlagda utbild...

Äntligen, efter ett år av slit, har en diskmaskin flyttat in i vårt hem. Det känns så himla skönt! Har tjatat om det både på instagram och Facebook, men alltså förstår ni hur skönt jag tycker att det är?! Innan har diskberget snabbt vuxit till (d...

Ja, det är som vanligt det här. Ett blogginlägg här och där med långa mellanrum. Det är som att lusten och tiden för att blogga går i perioder, just nu kände jag för att skriva lite. Det var ju faktiskt två månader (!) sen sist...   Våran lil...

Sju månader har gått sedan den finaste av alla kom till oss. SJU månader! Det är ju inte riktigt klokt vad fort riden går. Nu är Sixten närmare ett år än nyfödd. Våran lilla snutte! Satt tillsammans med Sara och kollade lite i förlossningsjournal...

Sixten är en väldigt lättsam pojke på många sätt och vis. Men när det kommer till det där med sömn är det lite annat. På dagarna går det oftast jättebra att få honom att somna, i vagnen. Inne eller ute spelar ingen roll, bara vagnen gungar somnar ha...