Sixten har varit förkyld i ungefär en vecka nu, har varit jättesnorig och hostat tills han nästan kräkts.

En kväll här i veckan gav jag honom mat, som alltid innan han somnar.

Han ligger bredvid mig och ammar.

Jag tittar bort någon sekund och plötsligt hör jag hur det liksom gurglar till och låter jättehemskt!

Tittar på honom och ser att han kräks.

Eftersom han ligger på rygg och tittar rakt upp (han hade inte huvudet på sned) så kommer det inte ut riktigt utan det blir som en liten fontän ungefär...

Jag rycker upp honom och allting flyger rakt ut över hela mig och mitt täcke i raketfart.

Nu blev det ju inte så farligt, det var ju bara en kräk liksom som förmodligen blev pga att han var så täppt och slemmig och att maten kom så fort.

Men man hann tänka många tankar på några få sekunder.

Man såg liksom paniken i Sixtens ögon.

Såfort han, och kräket, kommit upp flinade han och var hur glad som helst.

Jag däremot skakade som ett asplöv och tänkte mycket på att om jag reagerade så av det där "lilla", hur skulle jag då reagera om något värre hände?

Vill inte att något ska hända det finaste jag har ♥

Ett något suddigt litet smakprov från dopet, som jag tänkte berätta om en annan dag...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

En hel del har hänt sedan sist.   Numera är jag förskollärarstudent. Jag trivs bra på utbildningen och jag är nöjd med de studieresultat jag uppnår! Programmet läser jag på distans och jag har precis avslutad min första verksamhetsförlagda utbild...

Äntligen, efter ett år av slit, har en diskmaskin flyttat in i vårt hem. Det känns så himla skönt! Har tjatat om det både på instagram och Facebook, men alltså förstår ni hur skönt jag tycker att det är?! Innan har diskberget snabbt vuxit till (d...

Ja, det är som vanligt det här. Ett blogginlägg här och där med långa mellanrum. Det är som att lusten och tiden för att blogga går i perioder, just nu kände jag för att skriva lite. Det var ju faktiskt två månader (!) sen sist...   Våran lil...

Sju månader har gått sedan den finaste av alla kom till oss. SJU månader! Det är ju inte riktigt klokt vad fort riden går. Nu är Sixten närmare ett år än nyfödd. Våran lilla snutte! Satt tillsammans med Sara och kollade lite i förlossningsjournal...

Sixten är en väldigt lättsam pojke på många sätt och vis. Men när det kommer till det där med sömn är det lite annat. På dagarna går det oftast jättebra att få honom att somna, i vagnen. Inne eller ute spelar ingen roll, bara vagnen gungar somnar ha...