I flera dagar nu har humöret inte varit det bästa. Har känt mig småirriterad över ingenting.

Men i förrgår bröt jag ihop totalt!

Hade ont i huvudet. Kände mig värdelös och helt utan ork.

Tyckte att jag var dum i huvudet som gick med på att ta det där telefonabonnemanget dom ringde om, hur kunde jag vara så dum att ta typ det sämsta dom har?! (Vet inte om det är så, men så kändes det för tillfället). Låg på sängen och grinade, haha! Så kom Jonas kusin förbi och det blev ju inte bättre av det för då kände jag mig dum som låg där och grina och tyckte synd om honom om han skulle se mig sådär... Inte lätt när det är svårt :p Mamma ringde för att höra hur det var. Sa att jag hade ont i huvudet och låg på sängen och vilade. Hon frågade om det var bra annars då, och då brast det ju igen. Det är som att man slår på en kran, sen är det svårt att sluta.

Gick till datorn för att kolla på telefonbolagets hemsida och går in för att kolla på mina fakturor. Får då se att min nästa räkning ligger på nästan 1000 spänn! Ni kan ju gissa vad som hände igen...

Hallå, hur har dom tänkt att man ska kunna betala så mycket varje månad? Är dom helt dum i huvudet tänkte jag!

Jonas kusin var kvar, så jag flydde fältet och rymde hem till mamma och pappa. (Inte för att jag har något emot kusinen, men orkade inte försöka vara normal just då...)

Grinade lite till och visade mamma fakturan.

Då visade det sig att några av beloppen i den fakturan var för flera månader framåt. Jag skickade till kundtjänst och frågade varför det var så och fick det förklarat för mig. Jag behöver alltså inte betala så mycket varje gång, utan det var en engångsgrej och dessutom vad det en del av mitt gamla abonnemang med på det där också och det ska jag ju inte betala i fortsättningen...

Efter att ha haft dom där anfallen av att grina som en tok kändes det mycket bättre.

Antar att det är mycket spänningar i min kropp nu. Många funderingar på hur allt kommer att bli och så händer något som får det att rinna över liksom.

Igår var det en bättre dag. Även fast humöret inte var det bästa då heller, stackars Jonas.

Men i alla fall kom det några och kollade på min bil som jag har haft ute för försäljning på Blocket. Dom hade varit och kollat på två andra bilar innan min, skulle egentligen iväg och kolla på en fjärde också men då tyckte dom att dom hade ålt tillräckligt långt (hade åkt från Edsbyn). Dom kollade på den, provkörde en sväng och när dom kom tillbaka gav dom mig nyckeln och såg inte allt för imponerade ut.

Mannen som var med sa: Ja, vi har ju kollat på två andra bilar också. Så nu står det och väger mellan passaten vi tittade på nyss och den här, och det är egentligen hugget som stucket. Men säljer ni den här för **** kronor så tar vi den.

En sån lättnad det var när dom sa att dom ville köpa den! :D

Jonas sa sen att jag lät ungefär som att jag hade trott att jag bara skulle få jättelite för den när jag sa att det gick bra och att jag nu var jätteglad och förvånad att dom ville betala så pass mycket ändå. Haha! Men det var så jäkla skönt att bli av med den att det inte gjorde något att dom prutade lite. Fick 800 mindre än jag hade begärt, så det får jag vara nöjd med :) Nu är den såld i alla fall!

Idag känner jag mig på mycket bättre humör! :)

Har bakat en Silviakaka som jag snart ska gå och bre på glasyr på.

Efter det blir det en rätt tidig middag tror jag. Är ensam hemma, Jonas har åkt till Umeå. Sista svängen innan han har semester. Så skönt att han kommer vara hemma hädanefter! Inte kul att gå och oroa sig för att han inte ska vara hemma om förlossningen sätter igång! Nu ska jag väl iofs inte ropa hej än, han kommer ju inte hem förän om kanske 12 timmar...

Ikväll klockan 18 ska jag gå på skolavslutning. Syrrans barn ska ha det på Högliden, och jag tycker det är himla mysigt att gå på skolavslutningar. Det är så fin stämning. Undra om man kommer kunna hålla tillbaka tårarna? :)

Imorgon tar Emil studenten. Så imorgonkväll blir det studentfirande för hela slanten! :) Får se om jag orkar med att gå ner och kolla på studenttåget också? Det visar sig!

Igår gick vi in i vecka 40, och det är nu fem dagar till beräknad födsel!

Efter imorgon är det fritt fram för den lilla krabaten, komsi komsi :)

Det ser ut som att jag har ett rutmönster på magen. Undra hur det gick till?  :)

Bristningarna blir fler och fler också. Än så länge håller dom sig på undre delen av magen och vid ärret efter piercingen. 

Men vet ni, dom bekymrar mig inte särskilt mycket.

Vet ju att det växer något underbart där inne som gör att det blir så ♥

I fredags var vi till barnmorskan igen.

Förhoppningsvis var det sista gången innan bebisen föds :)

Gjorde de vanliga undersökningarna men slapp blodprov den här gången.

Har totalt gått upp 12 kg under graviditeten. De senaste fyra veckorna har jag bara gått upp ett kg, ingenting sedan förra besöket för två veckor sedan. 

Bebisen växer ju väldigt mycket på slutet så jag antar att jag har gått ner i mig själv?

Sedan förra besöket hos Bm hade Sf-måttet inte växt något heller, men bebisen har nog sjunkit ännu längre ner så förmodligen är det därför.

Hjärtljuden låg på 138 :)

Vi pratade lite om hur det skulle bli om jag går över tiden. Bokade in en tid den 21 juni, två dagar efter Bf.

Barnmorskan trodde inte att jag skulle komma då för då trodde hon att bebisen redan är född, men vi bokade in ett besök utifall att.

På det besöket skulle hon i så fall göra en hinnsvepning för att försöka reta igång förlossningen. Har det inte kommit igång den 26 juni kommer jag då få åka upp till förlossningen och kolla fostervattenmängden och diskutera igångsättning.

Känns skönt att veta hur det går till om det skulle vara så att jag går över tiden. Då vet man vad man har att förhålla sig till liksom.

På måndag kväll ska min Bm jobba extra på förlossningen, så då tyckte hon att jag kunde väl passa på att komma in och föda då. Det lät som en bra idé tyckte jag :)

Iförmiddags blev jag riktigt orolig då jag inte hade känt bebisen något under hela morgonen. Den reagerade inte när jag tröck på magen och vad jag än gjorde hände ingenting.

Hann tänka många tankar innan den tillslut gav ifrån sig en liten rörelse, förmodligen sov den rätt hårt. Senare blev det några fler sparkar och nu ikväll har det varit väldig fart! Så tydligen finns det fortfarande plats att röra sig där inne ♥

Sveriges nationaldag och idag gick vi in i vecka 39!

Började dagen med att tvätta... Men det behövdes!
Jonas var ledig idag så vi hade planerat in lite som vi skulle göra idag :)

Medan tvätten torkade åkte vi iväg en sväng och tjuvkikade på ett hus som Jonas hade sett på internet. Mest bara för att vi var lite nyfikna och man kunde se på bilderna att huset stod tomt. Det var väl inget höjdarhus direkt...

Åkte hem igen och jag fixade iordning mig lite och sen bagav vi oss ner på stan.

Att jag och Jonas går på stan tillsammans är något som under de fem år vi har varit tillsammans har hänt kanske fem gånger? Haha, det händer inte ofta alltså...

Vi började med att äta varsin god klämgrillsmacka sen gick vi runt och tittade i affärer.

På "shoppinglistan" stod: Present till kompisars bebis och kläder till vår bebis som den ska få ha på sig hem från BB :)

Man kan ju bara konstatera att det finns väldigt mycket fina kläder! Man skulle ju kunna köpa hur mycket som helst.

Trots det kom vi hem utan kläder till vårt hjärta... Men vi måste ju vara noga när vi väljer ;) Så det blir en sväng till någon dag här i veckan!

Däremot hittade vi en jättefin mörkblå klänning och ett par vita strumpbyxor som vi ska ge bort i presenten! Vill också ha den klänningen om vi får en flicka :)

Till middag idag blev det Sveriges nationalrätt. Tacos ;)

Följde med mamma och pappa till Anki på kvällskvisten. Hon fyllde år igår men hade kalas idag, så fick jättegod jordgubbstårta på nationaldagen också :)

Nu ikväll har jag och Jonas haft den obligatoriska läsarstunden som vi har varje onsdag när vi går in i en ny vecka. Så himla mysigt att läsa tillsammans om vad som händer för varje vecka och sen prata om bebisen!

Tigermagen i vecka 39 (38+0) ♥

Idag har vi haft finfrämmande här hemma av familjen Holmström/Alm som är på resande fot för att tillslut hamna på Gotland där de ska tillbringa hela sommaren.

De tog en fikapaus här idag påväg ner mot Stockholm. Det var jätteroligt att dom stannade till här! :)

Bebisen har också fått sina första presenter :) En filt med gula stjärnor på och en heldress som är randig. Jättefina! Kommer garanterat komma till användning.

I sommar när vi ska till Gotland är det ju dels för att hälsa på Sara med familj, så nästa gång vi ses är bebisen utanför magen. Kanske kan bebisen ha dressen då, som var i storlek 62? :)

Det börjar kännas i kroppen nu att det inte alls är långt kvar.

Imorgon är det bara 14 dagar till beräknad förlossning och kroppen förbereder sig för fullt.

Det här är kanske inte så kul att läsa, men jag skriver ju det här för min egen skull också för att kunna gå tillbaka sen och minnas...

Jag sover mycket sämre nu pga att det är svårt att hitta en skön. Jag sover ju många timmar egentligen, men eftersom det blir så osammanhängande blir jag rätt sliten ändå. Så middagslurar har det blivit några senaste dagarna.

Halsbrännan har kommit tillbaka och även den gör att det blir svårt att sova då det hela tiden bränner. Novalucolen som jag har köpt hjälper inte och jag är inte den som tar mediciner hur som helst så jag försöker stå ut. Tänker att det inte är länge kvar som jag behöver gå med halsbrännan.

Tuttarna läcker råmjölk (fräscht!) och fogarna känns som dom mjukar upp sig en del då jag börjat få ont lite då och då.

Jag har också börjat känna lite "mensvärk" varje kväll nu de senaste dagarna. Det brukar börja runt 21 på kvällen och sen hålla i sig tills jag lägger mig. Fortsätter då också och jag kan känna det ibland när jag vaknar till på natten, men sen på morgonen brukar jag inte känna något mer.

Eftersom det är så pass få dagar kvar börjar det kännas jobbigt nu när Jonas åker iväg och jobbar. Han blir ju borta ungefär 12 timmar varje gång han åker, det är ju rätt länge liksom och han befinner ju sig typ 30 mil härifrån då också så det är ju inte bara att komma hem... Men vi får hoppas att oddsen är på vår sida och att förlossningen startar någon av de dagar han är hemma. Han jobbar 6 arbetspass till, sen har han semester.

Idag såg jag förresten att jag visst lägger på mig på sidorna av magen. Har innan tyckt att det känts som att det bara är magen som blir stor. Men "sidfläsket" har växt på sig det också, kan hända att det kommer bli lite svårt att bli av med framöver.

I helgen när Jonas skulle massera min rygg sa han att det inte gick och jag undrade varför.

"Det känns som du inte har någon rygg längre för att du har blivit så tjock" Haha! Snällt! Men han menade att magen var så stor så att jag har börjat svanka rätt mycket och så sjunker ju ryggen in liksom.

Börjar känna mig rätt tung nu!

När den här bilden togs (i v.18) tyckte jag att magen började synas ordentligt.

Haha!

Det beror ju på vad man jämför med! 

Bilden är tagen den 30 maj i vecka 38 (37+0)

♥

Ja, undra om jag kommer bli en bullmamma?

Eller om det eventuellt är en övergående period jag har nu då jag är gravid.

Sen vi flyttade till Solbågen har jag i alla fall förändrats när det gäller hur jag ser på matlagning och hur det ska se ut här hemma.

I den förra lägenheten var det som att det inte spelade någon roll. Det kändes så tillfälligt på något vis när vi bodde där. Det gjorde att man inte ville lägga ner enerig. Vi hade nästan aldrig någonting att laga mat av hemma, utan handlade efter vad vi hade bestämt att vi skulle äta. Bestämde vad vi skulle äta gjorde vi oftast precis innan det var dags att äta. Då var vi ju också nästan jämt tvungen att handla, eftersom vi inte hade något hemma att laga av. Det gjorde att det blev mycket mat som var i stort sett färdig eller så blev det hämtmat.

Eftersom jag fortfarande inte riktigt hade flyttat hemifrån som det kändes inom mig blev det mycket middagar hemma hos mamma och pappa också och deras mat är ju hur bra som helst. Men det jag menar är att det kändes som att medan vi bodde där var vi så oseriös med allt... 

Men nu, sen vi flyttade till Solbågen, känns det som att det blivit mer seriöst på något vis. Nu känns det som att vi har ett hem på riktigt som vi måste se till att ta hand om.

Vi gör matsedel för två veckor framåt. Handlar allt vi behöver för en vecka i taget. Visst, ibland måste vi handla något extra som t ex mer bröd eller mjölk. Men just det vi behöver till maten ser vi till att det finns. Vi handlar också så att vi har lite reserver eller vad man ska säga. Det är ju jättebra att det alltid finns något man kan äta hemma, så man inte måste iväg och handla bara för att man blir hungrig...

Att göra såhär har gjort att vi äter mindre färdigrätter, inte äter ute lika ofta. Vi äter fortfarande hemma hos mamma och pappa ibland, men nu är det på en normal nivå. Jag tycker jättemycket om att vara hemma hos dom, så det blir liksom naturligt att man är där och äter ibland. Men nu har vi vuxit upp känns det som. Vi tar ansvar.

Nu skulle jag t ex kunna bjuda hem mamma och pappa, eller någon annan, på middag. Folk skulle kunna komma och knacka på och så skulle jag kunna slänga ihop något att äta... Nu kan t ex Carro och barnen komma en morgon och jag har frukost hemma att bjuda dom på.

Det är en sån skön känsla tycker jag, att veta att det finns mat.

Haha, nu låter jag som att allt handlar om mat, men ni kanske förstår hur jag menar?

Idag har jag provat ett nytt recept, Fisk i foliepaket, det blev faktiskt gott :) Var inte alls så svårt att göra heller. Till det gjorde jag en romsås och en sallad.

Och som bekant är det ju inte länge tills bebisen kommer ut till oss, och med det antar jag att det kommer vara några stycken som kommer och hälsar på. Då vill man ju gärna bjuda på fika :)

Jag la ju upp tre recept på kakor här i bloggen förut en dag, och idag har jag bakat två av dom.

Blåbärsmuffins och kladdiga chokladmuffins.

Självklart har jag provsmakat, man måste ju veta vad man bjuder på. Och dom blev jättegoda båda sorterna! :)

Hade dom inne lite längre än vad som stod, för enligt mig var dom inte klar när den tid som var angiven hade gått. Det kan ju bero på ugnen också.

Jag gjorde blåbärsmuffinsen först och det blev inte lika många som det stod, skulle ha gjort dubbel sats.

Så när jag gjorde chokladmuffinsen dubblade jag satsen och fick ut tre fler än det skulle ha blivit på enkel sats. Men det där beror ju på formar och så... Men i fortsättningen när jag gör dom här kommer jag köra på dubbel.

Prova vettja! :)

Jonas har en t-shirt som han har använt rätt flitigt kan man väl säga utan att överdriva...

Det syns på den då det är fullt med hål i sömmarna och den är väldigt urtvättad.

Men så himla mjuk och skön!

Så idag fick jag för mig att den skulle bli en skön gosefilt till bebisen.

Ett tunt och mjukt tyg liksom att mysa med. Kanske inte så fin, men så skön som sagt.

Så jag tror att jag ska ta och klippa sönder tröjan och sy ihop den till en filt. Lika gärna som att slänga den liksom :)

Appropå ingenting, men måste bara hur hemskt det än känns att säga det... Alla bebisar är verkligen inte så söta när dom är alldeles nyfödda. Det konstaterade jag nyss när jag kollade på landstingets hemsida, på nyfödda. Fast hur konstigt är det egentligen, dom har ju precis pressats genom något som egentligen är alldeles för litet att komma ut genom...

Visst, alla barn är ju söta på sitt vis, och skulle det vara ens egna barn som såg sådär lite klämd ut skulle det nog vara det finaste man sett i alla fall ♥

En dag här i veckan när jag var och hälsade på hos Carro hade jag Norpan med mig också.

Norpan har ju opererat bort en knöl i vänstra ljumsken så hon är tvungen att ha tratt på sig när man inte kan hålla koll hela tiden, så hon inte biter upp styngnen.

Ebba, Carros dotter, har träffat Norpan några gånger förut och dom tycker om varandra. Ebba vill gärna gå med Norpan i koppel och säger åt Norpan vad hon ska göra, t ex att hon ska äta eller lägga sig. Härmar gärna det jag säger åt Norpan, lilla papegojan :)

Det ser så himla gulligt ut när Norpan "springer" iväg och efter kommer Ebba med utsträckt arm och försöker hinna med :')

I alla fall, Ebba gillade INTE att Norpan hade tratt på sig när vi kom dit. Hon blev lite rädd och sa: Orpan skrämma mig.

Norpan gick ju liksom efter henne och ville vara där hon var, bara det att tratten tog i Ebba ibland och sådär. Och det ser ju faktiskt lite konstigt ut när hon har tratten på. Så Ebba höll sig lite borta från Norpan.

När vi skulle gå ut sen tog jag av tratten och det tyckte Ebba var väldigt bra, så då ville hon gå med Norpan i koppel på gården. Hon är jätteduktig och Norpan verkar gilla det för med Ebba får man gå vart man vill, ingen som drar en tillbaka ;)

Vi satte oss på en bänk och Ebba ropade på Norpan som inte riktigt hängde med: "Om, om" och så kom Norpan och satte sig nedanför.

När vi sitter där hör Ebba att det kommer ett flygplan och så säger hon:

"ulugplan, inte farligt, Orpan." Så himla söt, så att Norpan inte skulle bli rädd liksom ♥

Haha det är lite svårt att stava så som hon uttalar orden. Men hon är så söt när hon pratar så jag måste försöka så ni kan tänka er iaf :)

Bild som jag lånat från Carro, den är från när Carro och barnen var och hälsade på hos oss förut en gång. Norpan och Ebba tittar på mig som filmar dom :)

Sen var det lite roligt när jag skulle ta på Norpan tratten igen.

"Nej, inte den e" sa Ebba och såg alldeles bekymrad ut.

Så jag förklarade att Norpan hade gjort illa sig och så visade jag såret. Sa att hon måste ha den så att det ska kunna bli bra, att det är som en mössa ungefär bara och inget farligt.

"Lampa" sa Ebba då.

Ja men faktiskt, det ser ju ut som en lampskärm! :)

Barn är ju underbara med sina kommentarer ♥

Häromdagen sa mamma till mig när jag hade det här linnet på mig

att det var ovant att se mig med något som har lite mer färg och mönster. Det har hon faktiskt rätt i. Jag är ofta väldigt enfärgad och grå. Egentligen vill jag ju ha saker med färg, så nu har jag bestämt att jag ska försöka köpa kläder med lite färg här framöver.

Så idag när jag var på stan köpte jag två klänningar med lite färg faktiskt. Skulle inte köpa två hade jag tänkt men jag kunde inte bestämma vilken färg jag skulle ta, så då blev det båda! Även fast dom är likadana förutom färgen.

Hur sköna som helst! Dessutom kan jag ha dom både nu innan bebisen föds och även efter. Perfekta sommarklänningar med ett par leggings under! Tänkte att jag skulle ta en bild med dom på mig, men det gick inge bra så det får bli en annan gång.

Köpte en necessär som var mönstrad med olika rosa färger, en till färgklick alltså. Inte för att man går runt med en necessär särskilt ofta, men när man väl ser den är det ju roligt att den ser lite glad ut och inte tråkig och svart...