Tänk att det redan har gått två månader sen vår lilla kille kom till världen. Helt ofattbart ♥

Det har redan hänt otroligt mycket i utvecklingen och man ser nya beteenden varje dag.

Sixten är oftast en väldigt glad kille, mycket spring i benen verkar han ha med tanke på hur mycket han sprattlar!

När han ligger på skötbordet kan han vara nöjd hur länge som helst och bara sprattla, "prata" och skratta.

Han ligger och tittar på kvistarna som är i hyllan ovanför skötbordet, dom är tydligen väldigt roliga :)

När man pratar med honom flinar han stort och försöker få fram ljud. Ibland kommer det ljud men ibland är det bara tungan som rör sig. Lilla gubben! Jag tror han kommer bli en riktig pratkvarn, som sin mor... ♥

De här två månaderna som har gått har inneburit många känslor.

MYCKET kärlek men också en hel del oro och många funderingar.

Jag har inte mått så jättebra här i början. Kanske någon mildare form av förlossningsdepression.

Jag har alltid haft svårt för förändringar, gillar när saker är som dom brukar vara.

Har t ex alltid mått dåligt och hamnat i någon sorts kris när jag skulle börja i en högre klass, särskilt när det gick från låg- till mellanstadie, mellan till hög, högstadie till gymnasie.

Lite samma grej blev det nu. Jag befann mig nu i en situation som jag aldrig tidigare varit i och visste inte riktigt vad jag nu hade att vänta mig. Nu var jag helt plötsligt mamma.

Jag vet inte hur jag ska förklara hur det kändes utan att det ska låta fel?
Jag är jätteglad för att vi fått Sixten, det handlar absolut inte om det! Jag älskar honom över allt annat.

Men för mig tar det lite tid att klara förändringar ibland. Man har ju som en bild innan man får barn om hur det kommer vara, hur JAG kommer vara och utifrån det skapar man sig en bild. Sen blir det inte riktigt så och då blir det ju som en ny förändring att handskas med.

Vem är mamma Jossan? Kommer jag fortfarande vara den Jossan jag var innan eller vem är jag nu? 

Hur kommer livet se ut nu?

Kommer det någonsin kännas som vanligt igen?

Hur kommer alla relationer påverkas? För påverkas, det gör dom.

Många funderingar, och mycket dåligt samvete.

Nu, när det har gått två månader, har allt det där lagt sig.

Jag har nu kommit in i min nya roll. Jag har insett att jag fortfarande är Jossan, bara det att jag är mamma OCKSÅ!

Allt blir inte så himla annorlunda som jag trodde det skulle bli där i början när jag fortfarande höll på att vänja mig. Mycket är precis som vanligt, bara det att jag nu har världens finaste son att ta hand om.

En älskad liten pojke som fyller mitt liv med så mycket kärlek!

Nu känner jag den där obeskrivliga kärleken. Den som fanns där innan också, men som doldes av all oro och alla funderingar.

Visst, jag vet fortfarande inte hur det är att vara mamma till en ettåring, treåring eller tonåring...

Men nu vet jag hur det är att vara mamma till Sixten, och det skulle jag inte vilja vara utan för allt i världen! 

Det är något som jag vill och kommer vara resten av livet. Och det känns SÅ bra!

Älskade lilla pojke.
Du är hela min värld!

♥

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

En hel del har hänt sedan sist.   Numera är jag förskollärarstudent. Jag trivs bra på utbildningen och jag är nöjd med de studieresultat jag uppnår! Programmet läser jag på distans och jag har precis avslutad min första verksamhetsförlagda utbild...

Äntligen, efter ett år av slit, har en diskmaskin flyttat in i vårt hem. Det känns så himla skönt! Har tjatat om det både på instagram och Facebook, men alltså förstår ni hur skönt jag tycker att det är?! Innan har diskberget snabbt vuxit till (d...

Ja, det är som vanligt det här. Ett blogginlägg här och där med långa mellanrum. Det är som att lusten och tiden för att blogga går i perioder, just nu kände jag för att skriva lite. Det var ju faktiskt två månader (!) sen sist...   Våran lil...

Sju månader har gått sedan den finaste av alla kom till oss. SJU månader! Det är ju inte riktigt klokt vad fort riden går. Nu är Sixten närmare ett år än nyfödd. Våran lilla snutte! Satt tillsammans med Sara och kollade lite i förlossningsjournal...

Sixten är en väldigt lättsam pojke på många sätt och vis. Men när det kommer till det där med sömn är det lite annat. På dagarna går det oftast jättebra att få honom att somna, i vagnen. Inne eller ute spelar ingen roll, bara vagnen gungar somnar ha...