Idag har jag och Sixten varit på förlossningen en stund.

Vi fick nämligen följa med en kompis som sällskap när en undersökning skulle göras pga eventuell vattenavgång.

Vilken konstig känsla det var att vara tillbaka! I en helt annan situation förvisso, men ändå.

Jag såg inte mycket av förlossningsavdelningen när jag var där för att föda Sixten. Första svängen fick vi komma till ett intagningsrum. Andra gången vi kom in och fick stanna fick vi komma direkt in i en förlossningssal, minns inte vilket nummer eller någonting för just då var jag i en dimma av smärta. Sen när det var klart fick jag gå och duscha, men minns inte vart det var. Och när vi skulle till BB-avdelningen sen blev jag skjutsad i sängen och var fullt upptagen med den lilla plutten som jag hade i min famn, så då fanns ingen tid att lägga märke till saker runtomkring.

Men nu när jag var där med kompisen var det en del saker som jag kände igen.

T ex var det den barnmorska som vi hade i första delen av förlossningen som tog emot min kompis. Det var ju lite roligt eftersom jag ju hade Sixten med också. Men jag gillade inte den barnmorskan, så det var synd att det inte var den underbara barnmorskan som vi fick sen på slutet som jobbade där just idag när vi var där. 

Dessutom var intagningsrummet som kompisen fick komma till, samma som det vi fick komma till första svängen vi var in på undersökning efter vattenavgång :)

Att titta på CTG maskinen när den mätte hennes värkar och bebisens hjärtslag var en häftig upplevelse och jag fick känna lite av den där känslan som Jonas måste ha känt av att titta på när det ökar och minskar. Även om det självklart är mycket starkare känslor när man sitter bredvid för att bli pappa, men jag kunde ändå känna det lite.

Jag började tänka på hur det kändes att ligga där. Tänka tillbaka på hur det var. Och jag kände att jag längtade tillbaka till den där dagen. Kände att jag skulle vilja uppleva den igen. Ta in alla känslor och allt som hände.

Sixtens förlossning kommer jag aldrig mer få uppleva. Men nu känns inte eventuella kommande förlossningar så hemska, nu känns det spännande att tänka tanken på att uppleva det igen. Helst med samma underbara barnmorska som vi hade!
Med det sagt menar jag inte att Sixten kommer få några syskon är på några år, men någon gång i framtiden kommer det kanske bli så.

Nu önskar jag min vän, som just nu ligger på BB och inväntar tätare värkar, lycka till.

Hon har en fantastisk tid framför sig ♥