Tänk vad konstigt det är egentligen, att jag kan ha så starka känslor för någon jag inte har träffat ännu.

Att en liten person redan innan den är född har en så stor plats i mitt hjärta.

Att bara tanken på att få se mitt barn och få ha det hos mig, hos oss, kan göra mig tårögd.

Jag var nyss in på en blogg som jag läser dagligen, där hade hon lagt upp en dopsång som man kunde lyssna på.

Efter 20 sekunder började stora tårar rulla ner för mina kinder. Tårar av den kärlek jag redan känner.

Sången var så himla fin, så trots risk för niagarafall av tårar under dopet så måste den nog få vara med på vårt barns dop.

Om jag känner såhär nu, hur kommer jag inte då känna när vi har fått träffa bebisen?

Mamman får ju ett speciellt band till barnet när det ligger i magen, vi har ju redan börjat lära känna varandra. Bebisen har ju legat i min mage i snart sju månader, så det är ju inte så konstigt egentligen att jag har dom här känslorna.

Det där med att grina på dop föresten, det är något som jag nog alltid har gjort mer eller mindre. Om jag inte grinat har känslan funnit inom mig i alla fall, och det är alltid när musiken spelas. Jag kan ju börja grina på en skolavslutning också när dom sjunger...

Sedan jag blev gravid har jag varit på två stycken dop. Först på Nils dop, Carro's son. Som jag grinade då har jag nog aldrig grinat! Oj oj :) Men dom sjöng så fint och en av dom som sjöng började grina också, då var det ännu svårare att hålla emot :)

Andra dopet var för min gudson/systerson Rasmus. Där var vi hemma hos dom och det var inte direkt på samma vis som i en kyrka. Vi sjöng tillsammans och så, men ändå lyckades det nog smita ut någon tår där också.

Vad är det med sånger som gör mig så blödig?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

En hel del har hänt sedan sist.   Numera är jag förskollärarstudent. Jag trivs bra på utbildningen och jag är nöjd med de studieresultat jag uppnår! Programmet läser jag på distans och jag har precis avslutad min första verksamhetsförlagda utbild...

Äntligen, efter ett år av slit, har en diskmaskin flyttat in i vårt hem. Det känns så himla skönt! Har tjatat om det både på instagram och Facebook, men alltså förstår ni hur skönt jag tycker att det är?! Innan har diskberget snabbt vuxit till (d...

Ja, det är som vanligt det här. Ett blogginlägg här och där med långa mellanrum. Det är som att lusten och tiden för att blogga går i perioder, just nu kände jag för att skriva lite. Det var ju faktiskt två månader (!) sen sist...   Våran lil...

Sju månader har gått sedan den finaste av alla kom till oss. SJU månader! Det är ju inte riktigt klokt vad fort riden går. Nu är Sixten närmare ett år än nyfödd. Våran lilla snutte! Satt tillsammans med Sara och kollade lite i förlossningsjournal...

Sixten är en väldigt lättsam pojke på många sätt och vis. Men när det kommer till det där med sömn är det lite annat. På dagarna går det oftast jättebra att få honom att somna, i vagnen. Inne eller ute spelar ingen roll, bara vagnen gungar somnar ha...