Ja tänka sig, nu är det snart 5 månader sen som vi äntligen fick träffa vår lilla son!

Tiden har verkligen flugit iväg, man försöker ta vara på varje sekund precis som alla säger.

Men det är som att man inte kan få nog av honom.

Som att även om jag sitter och tittar på och gosar med honom så längtar jag efter honom, det går liksom inte att suga in allt man skulle vilja.

Vet inte hur jag ska förklara, men ni kanske förstår hur jag menar?

På BB samma dygn som han föddes ♥

En dag gammal ♥ 

Och såhär stor är han nu, våran lilla lilla älskling:

Nu äter han inte bara bröstmjölk längre. Han äter även gröt, mosad banan, fruktpuré och annan puré från 4 månader.

Ibland får han smaka pyttelite av det vi äter.

Favoriten hittills verkar vara blåbärspuré!

Eller ja, favoriten är förståss fortfarande mammas tutte...

Sixten lärde sig vända sig från rygg till mage den 12 november.

Då gjorde han det flera gånger på raken.

Men sedan dess har han inte gjort det något mer. Det var som att han gjorde det bara för att visa oss att han kan.

Men det är ju så mycket mer bekvämt att ligga på rygg och sprattla!

Att han kom av sig med att vända sig kan också ha berott på att han blev sjuk några dagar senare.

38,5-39,3 graders feber i tre dagar.

"Tre dagars feber" som slutade med röda utslag när han blivit feberfri.

Nu är han pigg igen som tur är :)

I måndags var han själv med sin pappa för första gången.

Eller alltså, han har ju varit det innan också. Men max en timme då.

Den här gången var det tre timmar ungefär medan jag var och fixade håret.

Det gick jättebra för alla inblandade!

Först hade dom gått en promenad så Sixten somnade i vagnen, sen sov han ute en stund.

När han vaknade ville han äta, så Jonas gav honom av mjölken jag hade pumpat ur. Han hade inte ätit jättemycket men han hade blivit nöjd i alla fall.

Sen gjorde han världens lass så Jonas till och med blev tvungen att bada honom. (Dessa läckande blöjor alltså...)

Då blev det skrik efter badet, men det brukar kunna bli så när han kommer upp och det blir lite kallt.

Appropå det jag skrev om i förra inlägget om att pumpa ut mjölk... Det verkar vara väldigt olika hur mycket man får ut.

Nu när jag pumpade ut till måndagen fick jag ut hela 150 ml ur ena bröstet.

Sist blev det knappt 115 ml. Så skillnad kan det tydligen vara!

Har precis pumpat ur lite bröstmjölk.

Vi ska nämligen prova och se vad Sixten tycker om att få sin mat ur flaska.

Den 19 november ska jag iväg till frisören, ska både färga och klippa så jag kommer ju vara borta några timmar. Det innebär ju att risken att Sixten blir hungrig medan jag är borta är rätt stor. Alltså måste det finnas mjölk hemma som Jonas kan ge honom. Så nu ska vi öva lite med nappflaska.

Sixten har aldrig ätit ur flaska, dessutom verkar det som att han slutat med napp... Så frågan är om han kommer fatta att han ska suga på flaskan. Eftersom han inte suger på nappen när man sätter den i munnen på honom utan bara grejar med tungan på den så tänker jag att han kanske gör samma med flaskans napp också?

Men trycker man fram lite mjölk och ger honom så kanske han fattar galoppen.

Vi ska i alla fall prova ge honom från flaska ikväll, nästa gång han vill ha mat. Jonas ska få ge honom.

Har fått rådet att jag ska hålla mig borta så att han inte hellre vill äta från mig.

Men jag vill ju se när han äter ur flaskan första gången :)

Funderingar om det där med att pumpa ur...

Hur mycket ska man pumpa ur?

Nu pumpade jag mest ur ena bröstet och ur det fick jag ut ca 110-115 ml.

Är det mycket eller lite? Räcker det för att Sixten ska bli mätt?

Han äter ju normalt bara från ena bröstet när han äter som vanligt också, och då blir han ju mätt.

Jag pumpade tills det inte kom mer nu, så det är väl den mängden som finns i mitt bröst då. Kanske skulle det ha kommit mer om jag fortsatt ännu längre, trots att det inte kom något på en stund...

Aja, när jag ska iväg ska jag se till att det finns mycket mjölk hemma i alla fall. Bättre att det finns för mycket än för lite!

Ikväll finns ju jag till hands om det inte skulle räcka :)

Som rubriken lyder, det börjar dra ihop sig till dop!

Den 24 november är det dags.

Det har varit en hel del funderingar innan dopet. Vilka ska man bjuda, vart ska man dra gränsen?

Det var inte lätt kan jag säga och helst vill man ju bjuda alla man känner och tycker om.

Hade hemskt gärna velat bjuda vänner till familjen som man umgåtts med sen små barnsben, gamla grannar och alla våra kompisar...

Men vi insåg rätt snabbt att det inte var möjligt, så vi bestämde oss för att dra en gräns vid kusinerna och bjuda de vänner vi umgås allra mest med och som bor här i närheten.

Trots att vi bestämde oss för att i stort sett bara bjuda närmsta släkten så blev det ändå 58 personer inbjudna!

Några hade tyvärr inte möjlighet att komma, vissa har inte hört av sig än. Men vi kommer ju bli kring 50 stycken i alla fall.

Dopet kommer vi ha i Högs kyrka. Där är jag döpt och där ville jag gärna döpa Sixten också, så då fick det bli så trots att vi som bor där vi gör egentligen hör till en annan kyrka.

Vi har bestämt vad vi ska bjuda på och det känns bra! Det kommer bli "höstig" lunch och tårta efter det.

Mamma har tagit ledigt fredagen innan dopet för att hjälpa till med matlagning och annat fix. Så himla snällt!

Världens bästa mamma! Och då menar jag inte bara för att hon tagit ledigt, utan för att hon är hon ♥

Känns skönt att få lite hjälp. Och på själva dopdagen kommer vi ha hjälp av Jonas mamma också och säkert flera, så hjälp kommer vi ha i alla fall :)

Min fina vän Linnéa kommer hem från Norge, och hon kommer förgylla dopet kan man säga :)

Dopklänningen är fixad. Den är virkad av Jonas farmor, jättefin är den!

Sen kommer det ju till vad man själv ska ha för kläder... Har beställt från internet, kommer förmodligen imorgon. Men vi får se hur det ser ut. Känns det inte bra skickas det tillbaka!

Nu vaknade lillgrabben!

Hur var det nu, skulle inte jag börja blogga mer nu när jag hade fått en ny telefon?!

(Haha, jo Carro, det var ju bara att tryck "enter" för att dela in i stycken! Tack!)

Nu är det ett annat problem... Och det är att jag har jäkligt svårt att skriva snabbt på telefonen. Tycker inte riktigt att den ändrar till dom ord jag vill hela tiden. Men jag får väl öva mig lite att skriva så ska det nog snart gå bra det också ;)

Förresten så har jag ju instagram nu, där är jag mer aktiv än här på bloggen. Säger inte mycket iofs... Jottehine heter jag där i alla fall :)

Äntligen har telefonen kommit tillbaka! Eller tillbaka och tillbaka... Fick en ny. Antar att min försvann där på verkstan! Men inte klagar jag på att ha fått en ny :) Nu återstår lite övning för att få in tekniken med touch och räkna ut hur fasen man gör styckeindelning när man skriver på bloggen...

Idag har det varit en riktig Carro-dag! :)

Vi började hemma hos Carro.

Ebba har längtat efter "Sicken", var ett bra tag sen vi träffades.

Tror dom båda blev glad av att se varandra :)

Nils är väldigt intresserad av Sixten han också. Vill gärna peta på honom men är samtidigt lite rädd eller vad man ska säga. Blir lite fnissig och rycker undan handen rätt snabbt när han har tagit på honom. Liten linslus är han också :)

När Carros sambo hade slutat jobba åkte Carro, jag och Sixten på Maxi och handlade lite.

Nu stundade nämligen en kväll för bara oss.

Vi började med att vi lagade mat tillsammans. Supergott blev det!

Syrran kom förbi en sväng, hälsade på lite och lämnade en hoppgunga.

Vid sjutiden tog vi en promenad på ca 3,5 km. Skönt :)

Efter det lyxade vi till det med kladdkaka och glass. Carro smälte Marabou Mintkrokant och hade i. Det blev skitgott rent ut sagt! Mums!

Vid 21.30 åkte Carro hemåt och jag la Sixten i vaggan.

Jättemysigt hade vi det! :)

Sixten har kommit på att man kan suga in läpparna ♥

Tänk, det har redan gått tre månader sen lillknatten föddes. Helt ofattbart!

Sixten är verkligen det mest underbara som finns.

Det märks att han är en känslosam kille.

Han gråter nu med riktiga tårar. Pratar man "ledset" med honom kommer surläppen fram. Ibland kommer den fram ändå :)

Men för det mesta är han en glad kille som jollrar och ler.

Ibland när jag ammar honom tittar jag ner på honom och när han ser att jag tittar på honom tittar han på mig med stora ögon. Han får en blick som lyser av bus och glädje och så släpper han tutten, flinar och "pratar" med mig.

Så himla go! ♥

Jag tror att den här lilla herren kommer ha humör, det visar han redan prov på. Är det inte som han vill så visar han det tydligt.

Sixten tror att han är en stor kille nu och vill inte längre ligga som en bebis, han vill stå!

Han har blivit väldigt stadig i både nacken och resten av kroppen.

Lillkillen har plötsligt blivit väldigt medveten om saker runtomkring honom. T ex följer han efter med blicken om någon går förbi honom. Han försöker greppa saker och är väldigt intresserad av sina händer.

Liten börjar bli stor! ♥

Idag har jag och Sixten varit på förlossningen en stund.

Vi fick nämligen följa med en kompis som sällskap när en undersökning skulle göras pga eventuell vattenavgång.

Vilken konstig känsla det var att vara tillbaka! I en helt annan situation förvisso, men ändå.

Jag såg inte mycket av förlossningsavdelningen när jag var där för att föda Sixten. Första svängen fick vi komma till ett intagningsrum. Andra gången vi kom in och fick stanna fick vi komma direkt in i en förlossningssal, minns inte vilket nummer eller någonting för just då var jag i en dimma av smärta. Sen när det var klart fick jag gå och duscha, men minns inte vart det var. Och när vi skulle till BB-avdelningen sen blev jag skjutsad i sängen och var fullt upptagen med den lilla plutten som jag hade i min famn, så då fanns ingen tid att lägga märke till saker runtomkring.

Men nu när jag var där med kompisen var det en del saker som jag kände igen.

T ex var det den barnmorska som vi hade i första delen av förlossningen som tog emot min kompis. Det var ju lite roligt eftersom jag ju hade Sixten med också. Men jag gillade inte den barnmorskan, så det var synd att det inte var den underbara barnmorskan som vi fick sen på slutet som jobbade där just idag när vi var där. 

Dessutom var intagningsrummet som kompisen fick komma till, samma som det vi fick komma till första svängen vi var in på undersökning efter vattenavgång :)

Att titta på CTG maskinen när den mätte hennes värkar och bebisens hjärtslag var en häftig upplevelse och jag fick känna lite av den där känslan som Jonas måste ha känt av att titta på när det ökar och minskar. Även om det självklart är mycket starkare känslor när man sitter bredvid för att bli pappa, men jag kunde ändå känna det lite.

Jag började tänka på hur det kändes att ligga där. Tänka tillbaka på hur det var. Och jag kände att jag längtade tillbaka till den där dagen. Kände att jag skulle vilja uppleva den igen. Ta in alla känslor och allt som hände.

Sixtens förlossning kommer jag aldrig mer få uppleva. Men nu känns inte eventuella kommande förlossningar så hemska, nu känns det spännande att tänka tanken på att uppleva det igen. Helst med samma underbara barnmorska som vi hade!
Med det sagt menar jag inte att Sixten kommer få några syskon är på några år, men någon gång i framtiden kommer det kanske bli så.

Nu önskar jag min vän, som just nu ligger på BB och inväntar tätare värkar, lycka till.

Hon har en fantastisk tid framför sig ♥