I flera dagar nu har humöret inte varit det bästa. Har känt mig småirriterad över ingenting.

Men i förrgår bröt jag ihop totalt!

Hade ont i huvudet. Kände mig värdelös och helt utan ork.

Tyckte att jag var dum i huvudet som gick med på att ta det där telefonabonnemanget dom ringde om, hur kunde jag vara så dum att ta typ det sämsta dom har?! (Vet inte om det är så, men så kändes det för tillfället). Låg på sängen och grinade, haha! Så kom Jonas kusin förbi och det blev ju inte bättre av det för då kände jag mig dum som låg där och grina och tyckte synd om honom om han skulle se mig sådär... Inte lätt när det är svårt :p Mamma ringde för att höra hur det var. Sa att jag hade ont i huvudet och låg på sängen och vilade. Hon frågade om det var bra annars då, och då brast det ju igen. Det är som att man slår på en kran, sen är det svårt att sluta.

Gick till datorn för att kolla på telefonbolagets hemsida och går in för att kolla på mina fakturor. Får då se att min nästa räkning ligger på nästan 1000 spänn! Ni kan ju gissa vad som hände igen...

Hallå, hur har dom tänkt att man ska kunna betala så mycket varje månad? Är dom helt dum i huvudet tänkte jag!

Jonas kusin var kvar, så jag flydde fältet och rymde hem till mamma och pappa. (Inte för att jag har något emot kusinen, men orkade inte försöka vara normal just då...)

Grinade lite till och visade mamma fakturan.

Då visade det sig att några av beloppen i den fakturan var för flera månader framåt. Jag skickade till kundtjänst och frågade varför det var så och fick det förklarat för mig. Jag behöver alltså inte betala så mycket varje gång, utan det var en engångsgrej och dessutom vad det en del av mitt gamla abonnemang med på det där också och det ska jag ju inte betala i fortsättningen...

Efter att ha haft dom där anfallen av att grina som en tok kändes det mycket bättre.

Antar att det är mycket spänningar i min kropp nu. Många funderingar på hur allt kommer att bli och så händer något som får det att rinna över liksom.

Igår var det en bättre dag. Även fast humöret inte var det bästa då heller, stackars Jonas.

Men i alla fall kom det några och kollade på min bil som jag har haft ute för försäljning på Blocket. Dom hade varit och kollat på två andra bilar innan min, skulle egentligen iväg och kolla på en fjärde också men då tyckte dom att dom hade ålt tillräckligt långt (hade åkt från Edsbyn). Dom kollade på den, provkörde en sväng och när dom kom tillbaka gav dom mig nyckeln och såg inte allt för imponerade ut.

Mannen som var med sa: Ja, vi har ju kollat på två andra bilar också. Så nu står det och väger mellan passaten vi tittade på nyss och den här, och det är egentligen hugget som stucket. Men säljer ni den här för **** kronor så tar vi den.

En sån lättnad det var när dom sa att dom ville köpa den! :D

Jonas sa sen att jag lät ungefär som att jag hade trott att jag bara skulle få jättelite för den när jag sa att det gick bra och att jag nu var jätteglad och förvånad att dom ville betala så pass mycket ändå. Haha! Men det var så jäkla skönt att bli av med den att det inte gjorde något att dom prutade lite. Fick 800 mindre än jag hade begärt, så det får jag vara nöjd med :) Nu är den såld i alla fall!

Idag känner jag mig på mycket bättre humör! :)

Har bakat en Silviakaka som jag snart ska gå och bre på glasyr på.

Efter det blir det en rätt tidig middag tror jag. Är ensam hemma, Jonas har åkt till Umeå. Sista svängen innan han har semester. Så skönt att han kommer vara hemma hädanefter! Inte kul att gå och oroa sig för att han inte ska vara hemma om förlossningen sätter igång! Nu ska jag väl iofs inte ropa hej än, han kommer ju inte hem förän om kanske 12 timmar...

Ikväll klockan 18 ska jag gå på skolavslutning. Syrrans barn ska ha det på Högliden, och jag tycker det är himla mysigt att gå på skolavslutningar. Det är så fin stämning. Undra om man kommer kunna hålla tillbaka tårarna? :)

Imorgon tar Emil studenten. Så imorgonkväll blir det studentfirande för hela slanten! :) Får se om jag orkar med att gå ner och kolla på studenttåget också? Det visar sig!

Igår gick vi in i vecka 40, och det är nu fem dagar till beräknad födsel!

Efter imorgon är det fritt fram för den lilla krabaten, komsi komsi :)

Det ser ut som att jag har ett rutmönster på magen. Undra hur det gick till?  :)

Bristningarna blir fler och fler också. Än så länge håller dom sig på undre delen av magen och vid ärret efter piercingen. 

Men vet ni, dom bekymrar mig inte särskilt mycket.

Vet ju att det växer något underbart där inne som gör att det blir så ♥