MVC

I måndags var vi hos barnmorskan.

Tog som vanligt blodprov, blodtryck och vägde mig. Mätte magen och lyssnade på hjärtljudet.

Blodtrycket var bra, blodsockret var också bra. Däremot hade mitt HB (järnvärde) sjunkit rätt mycket så nu har jag inget annat val än att äta järntabletter. Jag som hatar sånt där, det här var dessutom stora kapslar. Som tur var kan man tömma ur dom om man sväljer ner med mycket vatten.

Sen förra gången för 4 veckor sen hade jag gått upp 1 kg, inte så farligt med andra ord. Totalt 7 kg upp sen inskrivningen. Känns helt okej!

När barnmorskan mätte magen sa hon att den är rätt stor för den vecka jag är i, så när hon skrev in måttet på datorn gjorde kurvan en uppåtsväng och nu ligger jag på lite över den övre kurvan. Gången innan låg jag ju bara lite över normal... Det är en välväxt bebis i min mage säger barnmorskan. Vad hon nu menar med det, kommer den väga 12 kg när den föds eller?! ;)

Men vi får se nästa gång om det kanske har planat ut lite, det kunde bli så sa hon.

Den här gången låg jag på 31 cm, normalt är ungefär 28-29, mitt mått är alltså någon cm mer. Inte konstigt att det ibland känns som att bebisen ligger under revbenen!

Hjärtljuden låg på 138 den här gången, rätt lågt fortfarande med andra ord, men helt normalt :)

Föräldrautbildning

På tisdagen var det dags för första gången av fyra på föräldrautbildningen.

Det var sex par anmälda, men det var bara fyra av oss som var där den här gången.

Lite roligt var att den äldsta som var med var född -64, hon skulle få tvillingar!

Jag var yngst, men det hade jag nästan trott från början också.

Känner även en av dom andra tjejerna som var med lite sen tidigare, så det var ju också kul :)

Vi pratade om barns rättigheter och om det barn som ska komma. Vem är det, vad behöver det osv.

Tittade på små filmsnuttar om föräldrars kontakt med barnen och lite sånt.

Avslutade med att träna andning och avslappning, det kommer vi göra varje gång. Det kändes lite oseriöst och fnittrigt, men hon som höll i det sa att det brukade vara så första gången. Hur naturligt känns det liksom när Jonas ska klämma åt runt mitt lår för att "skapa en värk" och jag ska andas mig igenom den... Det känns som att det inte är RIKTIGT samma sak som riktiga värkar. Dessutom kittlades det ju, då är det svårt att inte skratta. Alla satt och fnissade på sina stolar tror jag!

Nästa gång ska vi parat om amning ocgh första tiden hemma, det känns som att det blir lite mer lärorikt än det som var nu i tisdags.

Efter det är det dags att prata förlossning, det ser jag fram emot! Det är ju det första stora steget mot att bli förälder och det som jag är mest rädd för. Jag gruvar mig som tusan, det är nära nu.

Igår gick jag ju in i vecka 30!

Förra veckan, v 29 (28+1)