Självklart får ni läsa det förra inlägget.

Bara ni frågar mig så kommer ni få lösenord.

Bara det att jag inte gärna vill att vem som helst, som kanske bara kikar in på just det inlägget, ska läsa.

Det är många bilder på Jonas där i och privata saker om vårat förhållande.

Just för att inlägget känns rätt privat, vill jag veta vilka som läst :)

Så säg till bara så skickar jag lösen.

...här kommer bilder på min nya hårfärg.

Tittar man noga kan man se att färgen har släppt på vissa ställen, men annars så är det rätt bra tycker jag :)

Sen kan ni ju strunta i dom suddiga bilderna och fläckar som syns i spegeln pga blixten...

Ja, där fick ni några bilder :)

Visst har jag inte skrivit något om att jag har färgat håret nu va?

Tror inte det.

I alla fall är mitt hår numera brunt. Med lila i! LILA!

Det var inte riktigt vad jag hade tänkt mig, men Anna fick fria händer...

En liten chock fick jag när jag såg mitt nyfärgade hår i spegeln. Vi hade pratat om röda partier liksom, men så blev det ju inte.

Hade hon föreslagit lila hade jag nog aldrig gått med på det. Men nu i efterhand tycker jag att det blev snyggt. Rätt coolt ju.

Det är inte lila så att man tänker: Shit, har hon lila hår?!

Det kommer liksom bara fram i vissa ljus, folk har sagt efter ett tag: Nej men, är det lite lila i håret också.

Så det är inget iögonfallande.

Men ja, lila är det. Och brunt.

Anna gjorde rätt i att göra som hon trodde skulle bli bra tycker jag :)

Ska lägga upp en bild någon dag, men för tillfället har jag ingen bild.

Men det kommer en :)

Bara det att nu när jag hade tvättat håret såg jag att lite av färgen har släppt. Där håret var som mest blont innan, antar att det inte fäste lika bra där.

Men det är nog inget som andra ser, är nog bara jag som gör det.

Släpper det mer måste jag nog ringa och fråga hur jag ska göra- För det ser typ vitt ut där det har släppt.

Aja.

Ikväll jobbar jag stängning. I morgonkväll också.

Känner mig lite nervös, har aldrig stängt själv.

Vi är ju tre stycken som stänger, men dom andra två gör ju andra saker. Det är liksom uppdelat. Innan har jag stängt med hjälp av handledare, nu ska jag alltså göra allt själv. Det mesta klarar jag, men vissa saker vet jag redan nu att jag kommer behöva hjälp med. Men så får det vara, alla är vi ju nybörjare någongång! :)

Sen är jag ledig två dagar, för att sen jobba hela helgen...

I helgen var jag ledig i alla fall.

Jag och jonas hade en mysig helg i Storån. Ska skriva mer om den en annan dag. Nu ska jag snart laga lite mat innan det är dags att ge sig iväg till jobbet!

Då var man förkyld. IGEN!

Alla baciller verkar dras till mig av någon anledning. Bacilldammsugaren Jossan!

Igår hade jag en riktigt jobbig dag!

I söndags var det lite problem på jobbet, vilket gjorde att chefen ringde mig.

Grinade som en tok efter att ha fått något som jag uppfattade som en utskällning (vilket det egentligen inte var, han ville egentligen bara veta vad som hade hänt)

Jag kände mig hur värdelös som helst. Helt nedtryckt i skorna och så skämdes jag både för att jag varit dålig på jobbet och för att jag grinade :p

För på grund av mig blev det så att några fick skäll. För att jag inte kunde utföra mitt jobb tillräckligt snabbt. Dom som fick skäll skulle enligt chefen ha gjort något åt saken, så han tyckte att det var deras fel att det blev som det blev.

Delvis var det ju deras fel eftersom ingen hjälpte mig (och hjälp ska man få i dom där lägena. Oavsett hur länge man har jobbat där), men samtidigt var det ju jag som inte kunde tillräckligt bra. Och jag HATAR när andra får skäll och det beror på mig...

Igår skulle jag på jobbet och ha möte på kvällen.

Efter att ha varit så ledsen på eftermiddagen så var jag ju alldeles röd i ögonen. Folk undrade vad som hade hänt. Vissa hade hört utskällningen dom där två fick och ja, det var bara kaos allting.

Dom som hade fått skäll bad mig om ursäkt.

En av dom ville prata med mig i personalrummet för den personen hade varit så rädd att jag skulle säga upp mig och allt möjligt och var ledsen och grinade nästan.

Jag däremot grinade inte bara nästan...

Har jag väl fått på kranen är den svår att stänga av.

Det kanske låter som att det som hände var jätteallvarligt. Så var det inte.

Men allt blev uppblåst. Särskilt eftersom vissa (läs cehefen) har en förmåga att alltid förstora upp allt. Skrämma livet ur sina anställda ibland.

Ja, vi alla tre som var inblandade igår kände oss nog rätt nedtryckt i skorna.

När jag pratade med chefen sa jag vid ett tillfälle att jag var rädd för att gå tillbaka till jobbet idag (igår alltså), för jag var rädd att någon skulle säga något.

Han tolkade det som att jag var rädd att få skäll eftersom det var "mitt fel" att dom andra fick skäll. Det jag menade var att jag var rädd att dom skulle säga precis som ddom gjorde, att dom skulle vilja prata med mig om det och så. För jag visste att jag inte skulle kunna hålla tillbaka tårarna.

Skämdes som tusan.

Fy.

Men idag har det gått bättre med det som inte var så bra i söndags.

Det här blev nog väldigt förvirrat. Men jag vill inte vara för detaljerad när det gäller jobbet här i bloggen. Vill inte hänga ut människor liksom. Men ville ändå skriva av mig.

Just ja, det blev ju inget möte igår. Eftersom min handledare hade glömt bort det.

Men jag blev kvar på jobbet till 22 ändå, för jag hamnde i ett hörn i matsalen med Carro och Julia. Senare Ida också. Var så trevligt där, och det kändes som vi behövde prata om sakerna som hänt, så då blev jag kvar helt enkelt.

Efter det kändes det mycket bättre!

Jag fick ett ryck nu ikväll innan jag skulle duscha.

Mina ben började bli lite väl lurviga med hårstrån som var drygt en cm långa, så tyckte det var dags att ta itu med dom...

Innan:

Rätt håriga, eller hur?

(Ändrade ljuset på bilden så man skulle se tydligare...)

Under tillfixning:

Rätt kul att man nästan inte ser vart raklöddret börjar...

Efter:

Det jobbiga är att i morgon kommer dom nog kännas som en igelkott...

Lekte lite med kameran också.

Här har ni resultatet av det:

Appropå förra inlägget...

Jag har ju haft massa konstiga saker för mig.

Tvångstankar och sånt där knas.

Gör jag inte det kommer det och det hända.

Om jag gör det här kommer det och det hända.

I alla fall, när jag rakade benen nu ikväll kom jag och tänka på när jag inte kunde raka och noppa olika ställen under samma dag.

Rakade jag benen och noppade ögonbrynen en dag, ja då kunde jag inte också raka mig under armarna t ex.

För om jag gjorde det fick jag för mig att något hemskt skulle hända med mig.

Därför fick jag liksom dela upp alla dom där sakerna så att jag inte gjorde allt på samma dag.

Knäpp va?!

Som tur är har jag lagt ner många av dom där tankarna nu.

Skönt.

Mamma fyllde ju år i onsdags, och igår fick pappa magsjuka :/

Jag kanske är lite dum som är hemma hos mamma och pappa idag då kanske. Men kände inte för att vara själv i lägenheten hela helgen heller när Jonas är i Storån.

(Hade också velat åka till Storån i helgen. Var så längesen jag var där.

Kanske blir nästa helg? Då är jag i alla fall ledig lördag och söndag)

Tänkte att jag nog redan är smittad eftersom jag träffade honom i onsdags. Eller det kanske bara smittad efteråt eller just när någon har magsjuka? Men det märks väl. Jag får väl kräkas då om det skulle vara så. Men jag HATAR att kräkas. Det är inte alls roligt.

Jag är en sån som mår illa bara jag hör ordet magsjuka. Lika som att det börjar klia i huvudet så fort någon nämner ordet löss...

Om jag får för mig att jag mår lite illa, då börjar jag genast tänka:

Nej, jag vill inte, jag vill inte, jag vill inte!

Och så spänner jag hela kroppen.

Då börjar jag må mer illa. Spänner lite till och mår mer illa.

Jag spänner mig så mycket att jag stryper blodtillförseln till fötterna och händerna. Så tårna och fingernaglarna blir alldeles blå.

Sen tänker jag: Skärp dig nu Jossan! Du mår inte illa, andas lungt.

Och vips, så mår jag inte illa längre.

Inbillningssjuka!

Inbillningssjuka drabbas jag av rätt ofta faktiskt.

Fråga dom som känner mig...

Oj, nu har jag lite ont i huvudet och känner mig lite yr.

Hjärntumör!

Eller oj, nu kom det lite blod när jag snöt mig.

Leukemi!

Oj, nu gör det lite ont i nedredelen av till höger.

Blindtarmsinflammation!

Ja, ni förstår.

Men faktiskt har jag blivit lite bättre. Förut var jag sådär jämt. Oroade mig jämt och ständingt. Vilket gjorde att jag fick massa symtom. Pga oron alltså.

Jag googlade ju såklart (brukar jag göra nu också) på symtomen och fick upp den ena sjukdomen värre än den andra.

Google i alla ära, men för en hypokondriker som mig kan google ibland göra att man oroar sig i onödan.

När det där onda i magen dagen efter visar sig bero på mensen som var påväg,

eller att huvudvärken kanske blev bättre bara jag drack lite vatten och tog på mig glasögonen, då tänker man att man kanske borde sluta oroa sig så mycket.

Pratade med en tjej på jobbet igår.

Det var hon som sa det.

Hon hade varit yr och haft ont i huvudet någon vecka, och sa att hon alltid tror att hon har hjärntumör eller något annat i den stilen så fort det är något.

Jag var ju tvungen att skratta lite. Det lät ju som att det var jag som kunde ha sagt det.

Skönt att det finns fler som jag. Annars skulle jag nog börja oroa mig för om det är något fel på mig, och googla på det också:

"Tror hon är sjuk hela tiden = normalt?"

/Hypokondrikern

  Grattis världens bästa mamma på födelsedagen!