Dagen började med en liten sovmorgon.

Skulle inte börja jobba fören 11.30, så jag duschade, åt och tog det lugnt.

Innan jobbet skulle jag skjutsa Norpan ut till Nicklas i Hög, för Jonas jobbade också och skulle inte komma hem förän 14.30 ungefär.

Allt gick bra, tills jag helt plötsligt fick sladd. Efter Gåcksätersvägen, ca 2 km hemifrån.

Körde inte speciellt fort, ca 50 km/h (iofs kanske det är rätt fort i en kurva när det är halt). Bilen for åt vänster, sen åt höger och så vänster igen.

Jag försökte styra så gott jag kunde,men fick ingen ordning på bilen.

Det slutade med att bilen gjorde en 180 graders sväng så jag hamnade med bakdelen och halva framdelen nere i diket på andra sidan vägen, med huven mot färdriktningen. Fy fasen vad rädd jag blev!

Första tanken var: Hur gick det med Norpan?!

Men det gick bra med oss båda. Norpan förstod nog inte riktigt vad som hände som tur var.

Jag skulle ju börja jobba 11.30, klockan var nog runt 11 då jag for i diket.

Ringde pappa, han kunde komma på lunchen med en fyrhjulsdriven bil som han kunde låna på jobbet.

Ringde Nicklas som kom för att hämta Norpan, han gick. Tror nästan han måste ha småsprungit lite för det gick så fort. Eller så hade jag tappat tidsuppfattningen lite mitt i allt?

Ringde mamma, men hon svarade inte just då. Tror hon hade möte.

Ringde Jonas också och storgrinade, han måste ha trott att det var väldigt allvarligt innan jag hade hunnit tala om vad som hade hänt.

När jag pratade med mamma efter en stund hade jag lugnat mig, så hon var nog den enda som jag inte skrämde.

Givetvis ringde jag jobbet också, insåg ju att jag inte skulle komma i tid eftersom ingen kunde skjutsa mig och min bil stog där den stog.

Grinade när jag ringde så chefen trodde jag hade gjort illa mig :p

 - Är det säkert att du inte har gjort illa dig? sa han.

 - Jag tror det,svarade jag. (Vilket svar! :p)

 - Det var ingen airbag som utlöste då eller nåt?

 - Nej, det finns inte ens någon sån på den här bilen. (Det visste jag i alla fall)

Jag sa att jag bara var chockad och berättade vad som hade hänt. Han sa att jag skulle ta det lugnt och komma när jag kunde, så det var ju tur att han inte blev arg. Men man kan ju inte rå för något sånt där iofs, så trodde inte dom skulle bli arg på jobbet heller.

Jag, Nicklas och Norpan gick hem och väntade på pappa, hann bara innanför dörren så kom pappa så det var bara att gå ut igen :)

Jag hade ju lärt mig att man ska ha på varningsblinkers, så det hade jag ju då. Och varningstriangeln utsatt.

Varningstriangeln var ju bra, men blinkersen! Den kunde jag väl ha skippat. Inte nog med att den inte syntes så gjorde den också att batteriet drog ur och bilen inte startade! Så vi fick börja med att leta fram startkablar.

Sen hämtade pappa och Nicklas granris och la under däcken för att vi skulle få bättre fäste.

När jag var uppe öppnade pappa dörren och frågade:

Hade du handbromsen i?!

Det var då jag uptäckte att så var fallet...

När jag hamnade i diket skulle jag kliva ur och kolla lite, så jag la i friläge och handbromsen(!). Vad nu handbromsen var nödvändig för, det var ju inte precis så att bilen kunde rulla åt något håll!

I alla fall, när pappa skulle dra upp mig glömde jag lägga ur handbromsen. Så han drog och jag gasade. Handbromsen gjorde att granriset följde med upp istället för att ligga kvar och ge fäste. Men upp kom jag ju :p

Tack för hjälpen :)

Ja ja, tur att det gick bra i alla fall. Med både Norpan, mig och bilen :)

Jag har så himla gullig familj (Jonas inräknad)!

Dom bryr sig så mycket och hjälper till i alla lägen. Dom är helt bäst! <3

Älskar er!

 

Sara H

23 februari 2011 01:02

Oj, läskigt. Tur att det gick bra!
Haha.. Handbromsen i när du har kört ner i diket.. ja, man vet ju aldrig. :)

Jossan

23 februari 2011 14:11

Ja, det alltid bra att vara på den säkra sidan! ;)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

En hel del har hänt sedan sist.   Numera är jag förskollärarstudent. Jag trivs bra på utbildningen och jag är nöjd med de studieresultat jag uppnår! Programmet läser jag på distans och jag har precis avslutad min första verksamhetsförlagda utbild...

Äntligen, efter ett år av slit, har en diskmaskin flyttat in i vårt hem. Det känns så himla skönt! Har tjatat om det både på instagram och Facebook, men alltså förstår ni hur skönt jag tycker att det är?! Innan har diskberget snabbt vuxit till (d...

Ja, det är som vanligt det här. Ett blogginlägg här och där med långa mellanrum. Det är som att lusten och tiden för att blogga går i perioder, just nu kände jag för att skriva lite. Det var ju faktiskt två månader (!) sen sist...   Våran lil...

Sju månader har gått sedan den finaste av alla kom till oss. SJU månader! Det är ju inte riktigt klokt vad fort riden går. Nu är Sixten närmare ett år än nyfödd. Våran lilla snutte! Satt tillsammans med Sara och kollade lite i förlossningsjournal...

Sixten är en väldigt lättsam pojke på många sätt och vis. Men när det kommer till det där med sömn är det lite annat. På dagarna går det oftast jättebra att få honom att somna, i vagnen. Inne eller ute spelar ingen roll, bara vagnen gungar somnar ha...