Blir snart sängen nu.

Jonas pappa är här och hälsar på, han sover på luftmadrass i köket.

Bor man litet får man ju ta till lite speciallösningar ;)

Egenligen skulle nog jag behöva sova i köket.

Jag är så jädrans förkyld, så jag snarkar så Jonas inte kan sova.

Dessutom känner jag att jag börjar få hosta också, och hostar jag vaknar ju Jonas då också.

Natten mot igår hade jag feber. Tog tempen när jag var upp en sväng och låg då på 38 grader ungefär. Frös som en tok, tog en alvedon. Sen vaknade jag och var jättesvettig, sängen var alldeles blöt! Sen blev det ju iskallt i sängen när jag flyttade på mig. Jonas hade åkt och jobbat då, så lånade en bit av hans sida av sängen istället.

Jobbigt med feber, endera fryser man som en tok. Det är ju då febern stiger, sen svettas man då febern sjunker.

Av någon anledning har jag lyckats vara förkyld dom sista två gångerna jag har träffat Jonas pappa. Sist blev han smittad så han låg däckad mer än en vecka och sen höll det i sig bra länge efter det också. Hoppas han inte blir smittad den här gången! Tyvärr är nog risken rätt stor när man bor på 40 kvm...

I morgon fyller älsklingen år, så då blir det tårta och presenter :)

Nu - hopp i säng! Snart i alla fall...

Dagen började med en liten sovmorgon.

Skulle inte börja jobba fören 11.30, så jag duschade, åt och tog det lugnt.

Innan jobbet skulle jag skjutsa Norpan ut till Nicklas i Hög, för Jonas jobbade också och skulle inte komma hem förän 14.30 ungefär.

Allt gick bra, tills jag helt plötsligt fick sladd. Efter Gåcksätersvägen, ca 2 km hemifrån.

Körde inte speciellt fort, ca 50 km/h (iofs kanske det är rätt fort i en kurva när det är halt). Bilen for åt vänster, sen åt höger och så vänster igen.

Jag försökte styra så gott jag kunde,men fick ingen ordning på bilen.

Det slutade med att bilen gjorde en 180 graders sväng så jag hamnade med bakdelen och halva framdelen nere i diket på andra sidan vägen, med huven mot färdriktningen. Fy fasen vad rädd jag blev!

Första tanken var: Hur gick det med Norpan?!

Men det gick bra med oss båda. Norpan förstod nog inte riktigt vad som hände som tur var.

Jag skulle ju börja jobba 11.30, klockan var nog runt 11 då jag for i diket.

Ringde pappa, han kunde komma på lunchen med en fyrhjulsdriven bil som han kunde låna på jobbet.

Ringde Nicklas som kom för att hämta Norpan, han gick. Tror nästan han måste ha småsprungit lite för det gick så fort. Eller så hade jag tappat tidsuppfattningen lite mitt i allt?

Ringde mamma, men hon svarade inte just då. Tror hon hade möte.

Ringde Jonas också och storgrinade, han måste ha trott att det var väldigt allvarligt innan jag hade hunnit tala om vad som hade hänt.

När jag pratade med mamma efter en stund hade jag lugnat mig, så hon var nog den enda som jag inte skrämde.

Givetvis ringde jag jobbet också, insåg ju att jag inte skulle komma i tid eftersom ingen kunde skjutsa mig och min bil stog där den stog.

Grinade när jag ringde så chefen trodde jag hade gjort illa mig :p

 - Är det säkert att du inte har gjort illa dig? sa han.

 - Jag tror det,svarade jag. (Vilket svar! :p)

 - Det var ingen airbag som utlöste då eller nåt?

 - Nej, det finns inte ens någon sån på den här bilen. (Det visste jag i alla fall)

Jag sa att jag bara var chockad och berättade vad som hade hänt. Han sa att jag skulle ta det lugnt och komma när jag kunde, så det var ju tur att han inte blev arg. Men man kan ju inte rå för något sånt där iofs, så trodde inte dom skulle bli arg på jobbet heller.

Jag, Nicklas och Norpan gick hem och väntade på pappa, hann bara innanför dörren så kom pappa så det var bara att gå ut igen :)

Jag hade ju lärt mig att man ska ha på varningsblinkers, så det hade jag ju då. Och varningstriangeln utsatt.

Varningstriangeln var ju bra, men blinkersen! Den kunde jag väl ha skippat. Inte nog med att den inte syntes så gjorde den också att batteriet drog ur och bilen inte startade! Så vi fick börja med att leta fram startkablar.

Sen hämtade pappa och Nicklas granris och la under däcken för att vi skulle få bättre fäste.

När jag var uppe öppnade pappa dörren och frågade:

Hade du handbromsen i?!

Det var då jag uptäckte att så var fallet...

När jag hamnade i diket skulle jag kliva ur och kolla lite, så jag la i friläge och handbromsen(!). Vad nu handbromsen var nödvändig för, det var ju inte precis så att bilen kunde rulla åt något håll!

I alla fall, när pappa skulle dra upp mig glömde jag lägga ur handbromsen. Så han drog och jag gasade. Handbromsen gjorde att granriset följde med upp istället för att ligga kvar och ge fäste. Men upp kom jag ju :p

Tack för hjälpen :)

Ja ja, tur att det gick bra i alla fall. Med både Norpan, mig och bilen :)

Jag har så himla gullig familj (Jonas inräknad)!

Dom bryr sig så mycket och hjälper till i alla lägen. Dom är helt bäst! <3

Älskar er!