Mamma fyllde ju år i onsdags, och igår fick pappa magsjuka :/

Jag kanske är lite dum som är hemma hos mamma och pappa idag då kanske. Men kände inte för att vara själv i lägenheten hela helgen heller när Jonas är i Storån.

(Hade också velat åka till Storån i helgen. Var så längesen jag var där.

Kanske blir nästa helg? Då är jag i alla fall ledig lördag och söndag)

Tänkte att jag nog redan är smittad eftersom jag träffade honom i onsdags. Eller det kanske bara smittad efteråt eller just när någon har magsjuka? Men det märks väl. Jag får väl kräkas då om det skulle vara så. Men jag HATAR att kräkas. Det är inte alls roligt.

Jag är en sån som mår illa bara jag hör ordet magsjuka. Lika som att det börjar klia i huvudet så fort någon nämner ordet löss...

Om jag får för mig att jag mår lite illa, då börjar jag genast tänka:

Nej, jag vill inte, jag vill inte, jag vill inte!

Och så spänner jag hela kroppen.

Då börjar jag må mer illa. Spänner lite till och mår mer illa.

Jag spänner mig så mycket att jag stryper blodtillförseln till fötterna och händerna. Så tårna och fingernaglarna blir alldeles blå.

Sen tänker jag: Skärp dig nu Jossan! Du mår inte illa, andas lungt.

Och vips, så mår jag inte illa längre.

Inbillningssjuka!

Inbillningssjuka drabbas jag av rätt ofta faktiskt.

Fråga dom som känner mig...

Oj, nu har jag lite ont i huvudet och känner mig lite yr.

Hjärntumör!

Eller oj, nu kom det lite blod när jag snöt mig.

Leukemi!

Oj, nu gör det lite ont i nedredelen av till höger.

Blindtarmsinflammation!

Ja, ni förstår.

Men faktiskt har jag blivit lite bättre. Förut var jag sådär jämt. Oroade mig jämt och ständingt. Vilket gjorde att jag fick massa symtom. Pga oron alltså.

Jag googlade ju såklart (brukar jag göra nu också) på symtomen och fick upp den ena sjukdomen värre än den andra.

Google i alla ära, men för en hypokondriker som mig kan google ibland göra att man oroar sig i onödan.

När det där onda i magen dagen efter visar sig bero på mensen som var påväg,

eller att huvudvärken kanske blev bättre bara jag drack lite vatten och tog på mig glasögonen, då tänker man att man kanske borde sluta oroa sig så mycket.

Pratade med en tjej på jobbet igår.

Det var hon som sa det.

Hon hade varit yr och haft ont i huvudet någon vecka, och sa att hon alltid tror att hon har hjärntumör eller något annat i den stilen så fort det är något.

Jag var ju tvungen att skratta lite. Det lät ju som att det var jag som kunde ha sagt det.

Skönt att det finns fler som jag. Annars skulle jag nog börja oroa mig för om det är något fel på mig, och googla på det också:

"Tror hon är sjuk hela tiden = normalt?"

/Hypokondrikern