Då var man förkyld. IGEN!

Alla baciller verkar dras till mig av någon anledning. Bacilldammsugaren Jossan!

Igår hade jag en riktigt jobbig dag!

I söndags var det lite problem på jobbet, vilket gjorde att chefen ringde mig.

Grinade som en tok efter att ha fått något som jag uppfattade som en utskällning (vilket det egentligen inte var, han ville egentligen bara veta vad som hade hänt)

Jag kände mig hur värdelös som helst. Helt nedtryckt i skorna och så skämdes jag både för att jag varit dålig på jobbet och för att jag grinade :p

För på grund av mig blev det så att några fick skäll. För att jag inte kunde utföra mitt jobb tillräckligt snabbt. Dom som fick skäll skulle enligt chefen ha gjort något åt saken, så han tyckte att det var deras fel att det blev som det blev.

Delvis var det ju deras fel eftersom ingen hjälpte mig (och hjälp ska man få i dom där lägena. Oavsett hur länge man har jobbat där), men samtidigt var det ju jag som inte kunde tillräckligt bra. Och jag HATAR när andra får skäll och det beror på mig...

Igår skulle jag på jobbet och ha möte på kvällen.

Efter att ha varit så ledsen på eftermiddagen så var jag ju alldeles röd i ögonen. Folk undrade vad som hade hänt. Vissa hade hört utskällningen dom där två fick och ja, det var bara kaos allting.

Dom som hade fått skäll bad mig om ursäkt.

En av dom ville prata med mig i personalrummet för den personen hade varit så rädd att jag skulle säga upp mig och allt möjligt och var ledsen och grinade nästan.

Jag däremot grinade inte bara nästan...

Har jag väl fått på kranen är den svår att stänga av.

Det kanske låter som att det som hände var jätteallvarligt. Så var det inte.

Men allt blev uppblåst. Särskilt eftersom vissa (läs cehefen) har en förmåga att alltid förstora upp allt. Skrämma livet ur sina anställda ibland.

Ja, vi alla tre som var inblandade igår kände oss nog rätt nedtryckt i skorna.

När jag pratade med chefen sa jag vid ett tillfälle att jag var rädd för att gå tillbaka till jobbet idag (igår alltså), för jag var rädd att någon skulle säga något.

Han tolkade det som att jag var rädd att få skäll eftersom det var "mitt fel" att dom andra fick skäll. Det jag menade var att jag var rädd att dom skulle säga precis som ddom gjorde, att dom skulle vilja prata med mig om det och så. För jag visste att jag inte skulle kunna hålla tillbaka tårarna.

Skämdes som tusan.

Fy.

Men idag har det gått bättre med det som inte var så bra i söndags.

Det här blev nog väldigt förvirrat. Men jag vill inte vara för detaljerad när det gäller jobbet här i bloggen. Vill inte hänga ut människor liksom. Men ville ändå skriva av mig.

Just ja, det blev ju inget möte igår. Eftersom min handledare hade glömt bort det.

Men jag blev kvar på jobbet till 22 ändå, för jag hamnde i ett hörn i matsalen med Carro och Julia. Senare Ida också. Var så trevligt där, och det kändes som vi behövde prata om sakerna som hänt, så då blev jag kvar helt enkelt.

Efter det kändes det mycket bättre!