Ja, undra om jag kommer bli en bullmamma?

Eller om det eventuellt är en övergående period jag har nu då jag är gravid.

Sen vi flyttade till Solbågen har jag i alla fall förändrats när det gäller hur jag ser på matlagning och hur det ska se ut här hemma.

I den förra lägenheten var det som att det inte spelade någon roll. Det kändes så tillfälligt på något vis när vi bodde där. Det gjorde att man inte ville lägga ner enerig. Vi hade nästan aldrig någonting att laga mat av hemma, utan handlade efter vad vi hade bestämt att vi skulle äta. Bestämde vad vi skulle äta gjorde vi oftast precis innan det var dags att äta. Då var vi ju också nästan jämt tvungen att handla, eftersom vi inte hade något hemma att laga av. Det gjorde att det blev mycket mat som var i stort sett färdig eller så blev det hämtmat.

Eftersom jag fortfarande inte riktigt hade flyttat hemifrån som det kändes inom mig blev det mycket middagar hemma hos mamma och pappa också och deras mat är ju hur bra som helst. Men det jag menar är att det kändes som att medan vi bodde där var vi så oseriös med allt... 

Men nu, sen vi flyttade till Solbågen, känns det som att det blivit mer seriöst på något vis. Nu känns det som att vi har ett hem på riktigt som vi måste se till att ta hand om.

Vi gör matsedel för två veckor framåt. Handlar allt vi behöver för en vecka i taget. Visst, ibland måste vi handla något extra som t ex mer bröd eller mjölk. Men just det vi behöver till maten ser vi till att det finns. Vi handlar också så att vi har lite reserver eller vad man ska säga. Det är ju jättebra att det alltid finns något man kan äta hemma, så man inte måste iväg och handla bara för att man blir hungrig...

Att göra såhär har gjort att vi äter mindre färdigrätter, inte äter ute lika ofta. Vi äter fortfarande hemma hos mamma och pappa ibland, men nu är det på en normal nivå. Jag tycker jättemycket om att vara hemma hos dom, så det blir liksom naturligt att man är där och äter ibland. Men nu har vi vuxit upp känns det som. Vi tar ansvar.

Nu skulle jag t ex kunna bjuda hem mamma och pappa, eller någon annan, på middag. Folk skulle kunna komma och knacka på och så skulle jag kunna slänga ihop något att äta... Nu kan t ex Carro och barnen komma en morgon och jag har frukost hemma att bjuda dom på.

Det är en sån skön känsla tycker jag, att veta att det finns mat.

Haha, nu låter jag som att allt handlar om mat, men ni kanske förstår hur jag menar?

Idag har jag provat ett nytt recept, Fisk i foliepaket, det blev faktiskt gott :) Var inte alls så svårt att göra heller. Till det gjorde jag en romsås och en sallad.

Och som bekant är det ju inte länge tills bebisen kommer ut till oss, och med det antar jag att det kommer vara några stycken som kommer och hälsar på. Då vill man ju gärna bjuda på fika :)

Jag la ju upp tre recept på kakor här i bloggen förut en dag, och idag har jag bakat två av dom.

Blåbärsmuffins och kladdiga chokladmuffins.

Självklart har jag provsmakat, man måste ju veta vad man bjuder på. Och dom blev jättegoda båda sorterna! :)

Hade dom inne lite längre än vad som stod, för enligt mig var dom inte klar när den tid som var angiven hade gått. Det kan ju bero på ugnen också.

Jag gjorde blåbärsmuffinsen först och det blev inte lika många som det stod, skulle ha gjort dubbel sats.

Så när jag gjorde chokladmuffinsen dubblade jag satsen och fick ut tre fler än det skulle ha blivit på enkel sats. Men det där beror ju på formar och så... Men i fortsättningen när jag gör dom här kommer jag köra på dubbel.

Prova vettja! :)

Jonas har en t-shirt som han har använt rätt flitigt kan man väl säga utan att överdriva...

Det syns på den då det är fullt med hål i sömmarna och den är väldigt urtvättad.

Men så himla mjuk och skön!

Så idag fick jag för mig att den skulle bli en skön gosefilt till bebisen.

Ett tunt och mjukt tyg liksom att mysa med. Kanske inte så fin, men så skön som sagt.

Så jag tror att jag ska ta och klippa sönder tröjan och sy ihop den till en filt. Lika gärna som att slänga den liksom :)

Appropå ingenting, men måste bara hur hemskt det än känns att säga det... Alla bebisar är verkligen inte så söta när dom är alldeles nyfödda. Det konstaterade jag nyss när jag kollade på landstingets hemsida, på nyfödda. Fast hur konstigt är det egentligen, dom har ju precis pressats genom något som egentligen är alldeles för litet att komma ut genom...

Visst, alla barn är ju söta på sitt vis, och skulle det vara ens egna barn som såg sådär lite klämd ut skulle det nog vara det finaste man sett i alla fall ♥

En dag här i veckan när jag var och hälsade på hos Carro hade jag Norpan med mig också.

Norpan har ju opererat bort en knöl i vänstra ljumsken så hon är tvungen att ha tratt på sig när man inte kan hålla koll hela tiden, så hon inte biter upp styngnen.

Ebba, Carros dotter, har träffat Norpan några gånger förut och dom tycker om varandra. Ebba vill gärna gå med Norpan i koppel och säger åt Norpan vad hon ska göra, t ex att hon ska äta eller lägga sig. Härmar gärna det jag säger åt Norpan, lilla papegojan :)

Det ser så himla gulligt ut när Norpan "springer" iväg och efter kommer Ebba med utsträckt arm och försöker hinna med :')

I alla fall, Ebba gillade INTE att Norpan hade tratt på sig när vi kom dit. Hon blev lite rädd och sa: Orpan skrämma mig.

Norpan gick ju liksom efter henne och ville vara där hon var, bara det att tratten tog i Ebba ibland och sådär. Och det ser ju faktiskt lite konstigt ut när hon har tratten på. Så Ebba höll sig lite borta från Norpan.

När vi skulle gå ut sen tog jag av tratten och det tyckte Ebba var väldigt bra, så då ville hon gå med Norpan i koppel på gården. Hon är jätteduktig och Norpan verkar gilla det för med Ebba får man gå vart man vill, ingen som drar en tillbaka ;)

Vi satte oss på en bänk och Ebba ropade på Norpan som inte riktigt hängde med: "Om, om" och så kom Norpan och satte sig nedanför.

När vi sitter där hör Ebba att det kommer ett flygplan och så säger hon:

"ulugplan, inte farligt, Orpan." Så himla söt, så att Norpan inte skulle bli rädd liksom ♥

Haha det är lite svårt att stava så som hon uttalar orden. Men hon är så söt när hon pratar så jag måste försöka så ni kan tänka er iaf :)

Bild som jag lånat från Carro, den är från när Carro och barnen var och hälsade på hos oss förut en gång. Norpan och Ebba tittar på mig som filmar dom :)

Sen var det lite roligt när jag skulle ta på Norpan tratten igen.

"Nej, inte den e" sa Ebba och såg alldeles bekymrad ut.

Så jag förklarade att Norpan hade gjort illa sig och så visade jag såret. Sa att hon måste ha den så att det ska kunna bli bra, att det är som en mössa ungefär bara och inget farligt.

"Lampa" sa Ebba då.

Ja men faktiskt, det ser ju ut som en lampskärm! :)

Barn är ju underbara med sina kommentarer ♥

Häromdagen sa mamma till mig när jag hade det här linnet på mig

att det var ovant att se mig med något som har lite mer färg och mönster. Det har hon faktiskt rätt i. Jag är ofta väldigt enfärgad och grå. Egentligen vill jag ju ha saker med färg, så nu har jag bestämt att jag ska försöka köpa kläder med lite färg här framöver.

Så idag när jag var på stan köpte jag två klänningar med lite färg faktiskt. Skulle inte köpa två hade jag tänkt men jag kunde inte bestämma vilken färg jag skulle ta, så då blev det båda! Även fast dom är likadana förutom färgen.

Hur sköna som helst! Dessutom kan jag ha dom både nu innan bebisen föds och även efter. Perfekta sommarklänningar med ett par leggings under! Tänkte att jag skulle ta en bild med dom på mig, men det gick inge bra så det får bli en annan gång.

Köpte en necessär som var mönstrad med olika rosa färger, en till färgklick alltså. Inte för att man går runt med en necessär särskilt ofta, men när man väl ser den är det ju roligt att den ser lite glad ut och inte tråkig och svart...

Jag har ett block där jag skriver lite om min graviditet med jämna mellanrum, för att inte glömma bort allt.

För ungefär tre veckor sedan skrev jag i den att nu känner jag mig verkligen gravid. Att det började bli tungt och att jag hade svårt att böja mig.

Haha, tillåt mig att skratta.

Det är ingenting mot för hur det känns nu.

Kroppen är så tung och otymplig att jag nu allvarligt börjar fundera hur det kommer vara när det har gått tre veckor från nu, med tanke på hur jag kände för tre veckor sen...

Om tre veckor är jag inne i vecka 40, då är jag fullgången. Helt sjukt!

Jag tycker verkligen det är helmysigt att känna bebisen i magen. Att veta att där inne ligger vår skatt, växer och gör sig klar för att komma ut.

Men alla krämpor som börjar komma nu gör att jag väldigt gärna vill ha bebisen på utsidan nu. Kunna mysa så istället.

Har samlat på mig rätt mycket vätska i både händer och fötter. Förlovningsringen får jag nu ha i en kedja runt halsen och jag har inte längre några synliga fotknölar. Har fått något tok i höften också (något som hamnat i kläm kanske?), det hugger till ibland så jag inte kan gå. Halsbrännan är inte att leka med. Så fort jag gör något blir magen hård.

Jag tycker att jag själv är hemsk som gnäller så mycket, jag är ju med om något som är bland det finaste man kan vara med om. Och som sagt älskar jag det. Men nu börjar jag känna mig klar liksom. Nu är jag redo för nästa bit.

Var till Bm idag och hon frågade hur jag kände mig och jag sa lite hur det var och då sa hon:

 "Ja men vad bra, då har vi nått målet alltså". Tydligen kände de flesta som mig när de kommit till den vecka jag är i nu. Och det är ju säkert någon mening med det. Att man ska känna sig nöjd och klar.

Gick in i vecka 37 i onsdags, så bebisen är ju alldeles snart klar.

Här hemma är vi också klara. Det enda som är kvar nu är att tvätta några enstaka plagg som inte hann gå med i tvätten idag. Annars är allt till bebisen tvättat, ligger i lådor (förutom en hel IKEA-kasse med sängkläder som jag tänkte stryka innan jag lägger in i lådor. Får väl se hur det blir med det...) och vagga+vagn är bäddad.

Vi är redo nu bebis, när är du? ♥

  Vecka 37 (36+0)

♥

Tänkte slänga in lite bilder på "nya håret" också.

Svårt att få till bilder som visar hur det ser ut på riktigt. Men men :)

Idag, den 19 maj, firar jag och Jonas 5 år tillsammans.

Vart tog tiden vägen?!

Mycket har hunnits med under dom här åren, och alldeles snart kommer vi dessutom bli en liten familj. Helt otroligt! :)

Efter fem år tillsammans har vi en trygghet med varandra som inte fanns där på samma vis för 4 år sedan. Vi vet att oavsett om vi bråkar ibland, inte alltid tycker lika, så finns vi ändå kvar hos varandra.

Sedan jag blev gravid har banden vuxit sig ännu starkare och vi längtar så mycket efter att bli tre.

  Tänk att vi två tillsammans har skapat den lilla krabat som ligger i min mage.

Den lilla krabat som beräknas födas om 31 dagar.

Här är magen från idag v. 36 (35+3)

Ikväll blir det den årliga middagen på medelhavskällaren.

Dit har vi gått på alla våra årsdagar hittills.

Vårt ställe liksom :)

Nu när jag är ledig finns det ju lite tid till att prova sånt man inte provat tidigare, och nu pratar vi mat och bakning.

Igår gjorde jag en broccoligratäng till middag. Den blev väl rätt okej, men Jonas undrade vad den där "smeten" var gjord av. Sagt på ett sätt som fick mig att tro att den inte var så himla god kanske och han sa faktiskt att den inte var lika god som han hade trott då han hittade receptet. För det var han som hade letat lite nya recept, så att vi inte bara äter samma saker jämt. Blir ju lätt att man lagar det man vet hur man gör, så man itne behöver läsa recept. Men det är ju kul att prova något nytt :)

Så idag blir det ett annat av de recept Jonas hittade: Kycklingwook.

Kycklingen ska marineras innan, så den står och gottar till sig i kylskåpet just nu. Marinaden innehåller sweet-chilisås, soja, ingefära och lime. Sen ska det vara paprika, purjolök och böngroddar (vad i helsike är det då?! Ska åka och köpa det snart för det var slut i förrgår när jag handlade) i wooken också. Detta ska serveras med äggnudlar och toppas med cashewnötter. Lät gott tyckte jag! Men det återstår att se om några timmar :)

Imorgon ska vi göra kokt fisk och spenat, inget avancerat men jag vet inte om vi har ätit kokt fisk någongång? Så det blir i alla fall någonting nytt.

Idag har jag suttit och googlat lite på recept till sånt jag kan baka och ha i frysen. Antar att det kommer bli en del besök här framöver när bebisen har kommit och då vill man ju gärna ha något att bjuda på. Dessutom har jag idag fått en försmak på att jag nog inte kommer ha jättemycket att göra om dagarna nu när jag är ledig, så då passar det ju bra att sysselsätta sig med lite bakning.

Hur goda ser inte dom här bakverken ut?

Blåbärsmuffins

Kladdiga chokladmuffins

Silviakaka

Enkelt att bara ta upp det som behövs för tillfället och låta resten ligga kvar i frysen och vänta på att bli uppätna.

Men med den aptit jag har nuförtiden har jag en känsla av att dom kanske kommer gå åt även om ingen är här och hälsr på för tillfället. Men men, inte ofta vi har sånt här hemma!

Tänkte nog baka chokladbollar också. Det är ju också superenkelt att bara ta fram några stycken, de tinar ju på ett kick. Annars kan man ju nästan äta dom frysna också.

Usch, nu blev jag ju riktigt sugen på det här!

Men ska vänta till nästa vecka eller så innan jag bakar, annars kommer det ju garanterat hinna ta slut ;)