Tänkte bara att jag skulle skriva om min nio timmar långa sjukhusvistelse i mars...

Onsdagen den 14 mars hade jag till och från väldigt tryck över bröstet.

Vid vissa tillfällen gjorde det så ont att jag låg på golvet och inte visste vart jag skulle ta vägen, var väldigt nära tårar där ibland. Det kom som i kramper för att sen släppa och bli bra.

Gick och la mig, trycket kändes fortfarande ibland med det gick att sova i alla fall.

Den 15:e gick jag till jobbet. Trycket fanns fortfarande och det kändes som att jag hade något i lungorna som gjorde att jag inte kunde andas ordentligt. Vid djupandning hostade jag till varje gång, det var inte roligt att samtidigt försöka le och vara glad mot våra gäster när jag hela tiden funderade vad som var fel.

Blev tillsagd att ringa sjukvårdsrådgivningen där de fixade en tid till mig på akuten då hälsocentralen hade stängt.

Klockan 18:00 hade jag tid hos familjejouren.

Läkaren lyssnar på mitt hjärta och mina lungor, kan inte höra något konstigt. Hon tar också blodtrycket och mäter min puls, blodtrycket är lågt med pulsen hög. Tittar i halsen för att se hur den ser ut, möjligen lite röd tyckte hon.

När läkaren sen ber mig ta av mig byxorna för att kolla om jag har åderbråck tänker jag: hallå, jag är här för att jag har tryck över bröstet... Jag har inga åderbråck. Andledningen att hon ville kolla var för att hon misstänkte, eller i alla fall inte kunde utesluta, att jag hade en blodpropp i lungan med de symtom jag hade. Vet inte riktigt vad det har med åderbråck att göra...

Läkaren började prata om att jag skulle få byta rum och eventuellt få träffa en gyn-läkare. Varför ska dom göra gynundersökning tänkte jag då. Men så var det inte, det var bara det att gynläkare har lite bättre koll på vilka undersökningar som är okej att göra och inte när man är gravid.

Jonas som skulle jobba låg hemma och försökte sova, stackarn. Han var ju jätteorolig och kunde inte slappna av. Men på sjukhusen hade jag mamma, skönt med sällskap! Så snällt av henne att sitta där med mig i alla timmar <3

Jag fick ett nytt rum och det tog bara en liten stund, sen kom en sköterska in och skulle ta prover på mig. Det var hjärtprover hon skulle ta, tror det blev tre rör hon tog och det gick hur bra som helst! Jag trodde inte det med tanke på hur många gånger dom fick sticka mig hos barnmorskan på inskrivningen, men blod kom det den här gången och inte gjorde det ont heller!

Sköterskan går iväg med proverna och rätt som det är kommer hon tillbaka med en maskin som hade massa "trådar" på sig. Det var en EKG-maskin.

Hon bad mig ta av mig på överkroppen och utbrister när hon ser mig ligga där med tuttarna i vädret:

"Fatta vilken Dolly Parton du kommer bli när du får mjölk i dom där!"

Haha ja, hon fick ju en att slappna av och tänka på annat i alla fall :)

Hon blötte ner mig på vissa ställen av kroppen och satte sen dit plupparna som skulle mäta mitt EKG.

När det var klart tog hon tag i alla "trådar" på en gång och drog, slurp sa det när dom släppte från kroppen :p

Sen gick sköterskan iväg igen och sa att resultatet på proverna skulle dröja minst två timmar, så det var bara att vänta.

Tur att mamma hade tagit med mackor och frukt till mig, annars hade jag nog svält ihjäl ;)

Efter drygt två timmar kommer först en sköterska in och frågar om någon läkare varit in till mig, men det var det inte. En liten stund efter kommer en annan sköterska och frågar samma sak.

Kring 23 kommer äntligen en läkare in, jag får inget svar på proverna så jag antog att det inte visade något, han säger bara att du ska på röntgen.

En undersköterska kommer in för att hämta mig, hon skulle följa med mig till röntgen. Hon frågar om jag har nål i armen, men det hade jag inte.

Nej, skulle dom sticka mig nu igen?! Fy!

Ytterligare en annan sköterska kommer in och ska sätta nålen på mig. Hon kunde verkligen konsten att få en människa att tänka på annat. Hon babblade på om massa saker. När jag sa att jag var rädd för nålar tittade hon på min mage och frågade vem jag hade tänkt skulle föda ut den där om jag tyckte nålstick gjorde ont.. Hon sa det med glimten i ögat och jag sa att jag nog mest bara är lite fjantig och egentligen inte så rädd.

Tittar på nålen hon ska sticka mig med och hon utbrister: Men titta inte nu då!

Den var verkligen stor! Hua! Men hon sa att hon stack snällt och det gjorde hon också, jag kände nästan ingenting. Det var bara lite obehagligt sen när den skulle sitta kvar liksom.

Röntgen gick bra. Det var lite obehagligt när dom sprutade in kontrasten för att de skulle kunna se om det var en propp i lungan. Det blev alldeles kokhett och det kändes som att man kissade på sig nästan när det kom till de delarna av kroppen. Tur att sköterskan hade förberett mig på att det kunde kännas så.

Fick gå tillbaka till rummet igen för att vänta på röntgensvar. När klockan var nästan 02:30 kommer doktorn äntligen in och säger att man inte kunde se något och vi nu kunde åka hem och sova. De visste inte vad trycket kunde bero på, men blodpropp och hjärtfel var nu uteslutet. Trycket kom till och från hela tiden jag var där på sjukhuset också, även lite under natten hemma.

Lång kväll/natt för ingenting kan tyckas med jag slapp ju i alla fall oroa mig över att det var något allvarligt.

Dagen efter detta blev jag förkyld, riktig hosta och feber. Så antagligen var det en förkylning redan från början, bara det att den startade annorlunda än en förkylning normalt gör.

Har fortfarande lite hosta ibland och det känns lite konstigt att andas ibland, även fast det gått snart tre veckor.

Men nu börjar iofs bebisen trycka väldigt mycket uppåt också, så det där med andningen kan ju bero på det också...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

En hel del har hänt sedan sist.   Numera är jag förskollärarstudent. Jag trivs bra på utbildningen och jag är nöjd med de studieresultat jag uppnår! Programmet läser jag på distans och jag har precis avslutad min första verksamhetsförlagda utbild...

Äntligen, efter ett år av slit, har en diskmaskin flyttat in i vårt hem. Det känns så himla skönt! Har tjatat om det både på instagram och Facebook, men alltså förstår ni hur skönt jag tycker att det är?! Innan har diskberget snabbt vuxit till (d...

Ja, det är som vanligt det här. Ett blogginlägg här och där med långa mellanrum. Det är som att lusten och tiden för att blogga går i perioder, just nu kände jag för att skriva lite. Det var ju faktiskt två månader (!) sen sist...   Våran lil...

Sju månader har gått sedan den finaste av alla kom till oss. SJU månader! Det är ju inte riktigt klokt vad fort riden går. Nu är Sixten närmare ett år än nyfödd. Våran lilla snutte! Satt tillsammans med Sara och kollade lite i förlossningsjournal...

Sixten är en väldigt lättsam pojke på många sätt och vis. Men när det kommer till det där med sömn är det lite annat. På dagarna går det oftast jättebra att få honom att somna, i vagnen. Inne eller ute spelar ingen roll, bara vagnen gungar somnar ha...